Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIDRAG TILI- LIVLANDS HISTORIA: GREFVE JAKOB JOHAN HASTFER 259
1687. Jag har dock icke sett, att han blifvit klandrad för sitt
tillvägagående vid detta tillfälle; troligen har det häller icke varit
bekant.
En nutidens läsare kan icke annat än känna sig oangenämt
berörd, när han i detta bref får se Hastfers ända till förakt
gränsande uppfattning af en representations befogenheter och
rättigheter. Om landtdagen yttrar han bland annat så här:
»emedan den sysselsätter sig med så mycket resonnerande, så har
jag också icke velat låta den bortgå utan kontribution, och
därföre, ehuru jag icke i detta fall fått befallning af Eders Maj:t
att begära en bevillning i penningar till fortifikationsbyggnader,
har jag dock tagit tillfället i akt att föreslå dem en sådan, på
det att äfven därigenom lusten hos dem att ofta fordra en sådan
här landtdag destoförr måtte förgå.» 1 Hastfer skrifver ock, att
det af gamla landtdagsbeslut framgår, att ridderskapet aldrig
förr gifvit en så stor bevillning. Genom sitt yttrande om
landtdagen och kontributionen framstår Hastfer såsom enväldets trogne
och nitiske främjare och tjenare, men yttranden i samma bref
visa, att han ej i lika mån var främjare af reduktionen. Samme
man, som fordrar kontribution hufvudsakligen för att förtaga
ridderskapet lusten att ofta begära landtdags sammankallande,
och i sitt bref berömmer sig häraf, lägger sig dock i samma
bref ut för dem, som drabbades af reduktionen. Detta bör man
komma i håg för att rätt bedöma honom. Den, som icke haft
försyn för Svea rikes råd, hvilken korparation dock fans redan
på den tid, då biskop Albrecht I och svärdsriddarne ansträngde
sig för att eröfra Livland och Estland, och den, som icke haft
försyn för Sveriges rikes ridderskap och adel, ehuru desamma
bland sig haft en så lång rad af store män, till hvilka Livlauds
ridderskap och adel icke i aflägsen mån kan framvisa några
jämlikar, den som icke har respekterat dessa båda korporationer,
den kunde för öfrigt icke häller hysa någon djupare eller högre
respekt för Livlands landtdag, fastän denna bestod af idel stolte
adelsmän.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
