Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIDRAG TILI- LIVLANDS HISTORIA: GREFVE JAKOB JOHAN HASTFER 265
låta adels- eller stadskorporation erna i Livland behålla sin stora
makt, var naturligt. De utgjorde ju nämligen därigenom ett
hinder för ett ordnadt samhällsskick, och lågo dessutom
beständigt i kif eller processer med hvarandra. De passade ej
heller längre för en så modern stat som Karl XI:s Sverige.
Men dessa korporationer voro mäktiga, i synnerhet
ridderskapet. Detta så mycket mera, som det icke såsom det svenska
var deladt i mot hvarandra fiendtliga klasser, utan var mer
homogent än det svenska under Karl XI:s tid. Därtill kom, att
det på landtdagarne icke hade att kämpa med tre andra stånd
som det svenska hade, ntan här var ensamt rådande. I
försvaret af hvad detta ridderskap ansåg för eller inbillade sig anse
för sina rättigheter, visade det ett mod, en seghet och en energi,
som skulle varit värda all aktning, om de ej varit parade med
så mycket egensinne, oresonlighet, trots, lögnaktighet och
olaglighet.
Man kan säga att alla den livländska adelns bästa
egenskaper återfinnas hos Hastfer, men på samma gång äfven några
af dess sämre. Han var ju också en född Estländare och som
sådan på sätt och vis ben af Livländarnes ben och kött af deras
kött. Det förefaller dock, som om Hastfers långvariga vistelse
i Sverige vidgat hans politiska och sociala synkrets. Var han
hård, hänsynslös och egennyttig, så var han dock detta i mindre
grad än den livländska adeln; i allmänhet kanske äfven med
mera metod. Han var ock tjenare åt en idé, högre och större,
än den, som det livländska ridderskapet tjenade, nämligen Karl
XI:s uppfattning af staten och det allmänna. Karl XI:s envälde
hade många brister och skuggsidor, men icke blott till sin idé,
utan äfven i verkligheten stod det oändligt högre, än hvad det
livländska ridderskapet ansåg för det högsta i politiskt och
socialt afseende. Karl XI tänkte på Livlands alla innebyggare,
den livländska adeln tänkte endast på sig sjelf. En
sammanstötning mellan Karl XI, den starke förfäktaren af salus
publica, och korporationernas försvarare, den livländska adeln,
måste ju blifva oundviklig. Denna sammanstötning blef desto
häftigare, ju modigare, kraftfullare, uthålligare och mera
maktlystna de båda parterna hvar på sitt håll voro. Helst skulle
den livländska adeln ha gripit till vapen, om den därigenom haft
någon vån om framgång. Men ett uppror skulle hafva varit en
dårskap. Utan synnerlig ansträngning skulle Hastfer endast med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
