Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
skulle på ena eller andra sidan kosta lifvet. Vojvoderna,
guvernörerna, de civila och militära ämbetsmännen i hela riket måste
skyndsamt uppmanas genom de sina från Moskau att uppsäga tsaren lydnad
och vägra honom all hjelp. Presterna måste ock göra sitt, såsom
de där så skulle veta att leda folket, att det sloge sig till det nya
öfverhufvudet, emedan det gamla låtit afskära deras älskade skägg,
tvingat dem att bära hedniska tyska kläder, i fastan ätit orent
svin- och oxkött, i många år ej låtit dem välja någon patriark och
begått tusenfallt annat ondt. Sålunda skulle icke blott bönderna
upphetsas, utan äfven återstoden af hans soldater, som dessutom hellre
inasar sig på ugnen och äter lök, än låter sig stickas ihjel af
svenskarne, snart säga honom adieu; inen de utländska officerarne skulle
därvid erinra sig den gamla kyrkosången: »I dag gå vi ur Egypti
land» etc., och andra skulle han ej få så lätt, i det hans rykte i
Europa redan är tämligen förbi. Därtill skulle det snart fattas honom
vapen, krut och audra krigsförnödenheter, äfven om han skulle behålla
folk hos sig. I sådant fall måste inan noga observera inloppet till
Hvita hafvet, att ingenting tillfördes honom från Holland och
England, att saken desto snarare skulle komma till önskadt slut, hvilket
så mycket förr vore att hoppas, som han hvarken skulle ha att vänta
hjelp från sina landsmän eller från utlandet.
Hvad de inhemske angår, hata honom ej blott hans egna
undersåtar, utan äfven hans egna fränder. Ty förutom det att utom hans
kronprins och den narraktige furst Romadanofsky ingen på
fäderne-sidan är qvar, har han genom bortsändande i elände och förskjutande
af sin gemål så försvagat och retat sin svärfader och sina svågrar,
furstarne Lupochin, att äfven om de kunde, de ej skulle vilja, och
om de ville, de ej skulle kunna hjelpa honom, emedan han gjort
dem till slafvar och beröfvat dem alla medel och underhafvande.
Hans mödernefränder, Nariskens, äro dels blott fattiga adelsmän, dels
ha de städse hållits illa och föraktligt af honom. Men Lef Kirillovitz
Narisken, som var den störste bland dem, har redan förlidet år dött.
Hans svågrar, Soltikofs, ha lika litet kommit i betraktande efter hans
broder Feodor Alexevitz’ död. Af sina grannar i Asien hade han i
sådant fall att vänta föga godt; kineserne äro för aflägsna, perserne
oförmögne, turkarne åter honom måhända lika bevågna som
svenskarne. I Europa borde väl detsamma vara att hoppas. Holland
och England skulle tvifvelsutan ej taga det illa upp, ty om han
blefve på tronen och i Östersjön, skulle han nog visa dem, hvem
som med större fördel kunde föra till Europa de kinesiska, ostindiska
och persiska varorna, han eller de. Romerske kejsaren skulle väl
hellre låta en, som förtjenat det, lida något ondt, än genom
medlidande i otid draga sig ett oväder på halsen, i synnerhet vid
närvarande konjunkturer. Danmark sutte nog likaledes stilla, ty af den
förra ryska alliansen har det rönt föga gagn, men väl stor otack hos
tsaren och många hårda expressioner. Därtill torde den ryska
vänskapen, om tsaren förblefve i Östersjön, bringa danskarne ringa nytta.
Republiken Polen, in quantum adhuc visibilis est, skulle under sådana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
