Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANSVARSBESTÄMMELSER FÖR FÖRMYNDARESTYRELSE AF 1634 OCH 16 60 345
cipielt upphäfva en ständernas egen utöfning af sin domsrätt, så
måste man i princip erkänna den, fast man sökte kringskära
den i tillämpningen.
Genom uttrycket: — »så vida icke — annars — ransakas
— måtte», erkännes konungens och rådets domsrätt och vinnes
möjlighet att förlika bestämmelserna i § 9 med dem i § 41.
Vore nämligen icke sagda förbehåll för konungens och rådets
beslutanderätt gjordt, sä skulle § 9 utan vidare stadga att
högvigtiga embetsförbrytelser skulle afgöras inför riksrätt eller
ständerna, men § 41 stadga, att sadana mål med vissa undantag
skulle afdömas af konungen och rådet.
Rörande ansvarighetsbestämmelserna i § 41 må till att
börja med anmärkas, att i konungens händer lägges rätten att
afgöra, om vid förseelser, begångna af ett helt rikskollegium eller
en af de 5 höga ämbeten, det får bero vid varning eller om
saken skall komma till rätta. I senare fallet kunna med
afseende på forum 2 möjligheter inträffa: så vida det är vid
konungens död eller omyndige år eller saken går lif och ära an, då
hålles en sådan rättegång däröfver, som i 9 punkten förmäldt
är, i andra fall skall målet ställas till konungen och rådet.
Särskild vigt förtjänar läggas vid uttrycket »sådan rättegång,
som i 9 punkten förmäldt är». Härmed stadgas icke
ovilkorligen riksrätt såsom domstol för dessa inål. Såsom förut är
visadt, medgifver § 9 äfven rättegång inför ständerna. Hade
det däremot stått »sådan rätt», då kunde därmed svårligen
afses något annat än riksrätten. Anmärkningen göres därföre,
att uppfattningen af riksrätten, såsom det rätta forum i dessa
mål, göres med styrka gällande af de 1680 anklagade herrarne
i deras protester mot stora kommissionens giltighet. Samma
uppfattning delas äfven af Schönberg (III, s. 136, 7), Fryxell
(XVI, s. 259), Svedelius (Statsrådets ansvarighet, s. 227), Odhner
(Kristinas förmyndarstyrelse, s. 28) och baserar sig hos dessa
författare på lydelsen af slutorden i § 41. Slutligen må
anmärkas, att ansvarsbestämmelserna i denna § blott gälla de
riksråd, som sitta i kollegierna.
Läser man 1634 års riksdagsbeslut, finner man i dess § 4
en bestämmelse om, att de 5 höga riksämbetsinänneu skulle
förestå regementet under Hennes Maj:ts omyndighet, så, som de
inför Gud, K. M. och riksens ständer kunna försvara, och
härpå hafva de aflagt ed inför Hennes Maj:t och riksens råd och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
