Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANSVARSBESTÄMMELSER FÖR FÖRMYNDARESTYRELSE AF 1634 OCH 16 60 347
bero vid varning eller komma till rätta inför konungen (=
förmyndarstyrelsen) och rådet. Förmyndarstyrelsen skulle således
haft valrätt emellan att antingen näpsa sig själf eller jämte
rådet döma sig själf. Man kunde ju möjligen säga, att
stadgandet just på denna grund var orimligt ock därföre också blef
ändradt. Men förutom omöjligheten att förklara, huru man
verkligen kunnat låta en paragraf af sådant innehåll föreläggas
ständerna, mötes man af det förhållandet, att i adelns protokoll
(s. 74 och 83) intet finnes, som antyder, att man af dylika
skäl yrkade ändring af § 41. I adelns protokoll p. 74 heter
det härom endast: »efter nu Gud bättre ingen konung är,
så är summa majestas hos ständerna, och därföre, när sådant
helt kollegium eller en af de 5 höga ämbeten något peccerade,
då svare och stånde för riksens ständer.» Häraf får man i
stället det intrycket, att adeln blott velat ogilla att
förmyndarstyrelse utöfvade doms- och varningsrätten öfver rikskollegierna
och riksämbetsmän såsom sådana, och därtill kunde man nog
hafva sina skäl.
Odhner återgifver visserligen (a. a. s. 27) »en af de 5 höga
ämbeten» med »förmyndare»; men såvida detta är afsigtligt, må
däremot invändas, att det står en af de 5 höga ämbeten, men
enligt 1634 års R. F. § 53 skulle de 5 höga ämbeten stå
kolle-giivis i konungens stad i dess frånvaro eller krankhet och efter
konungens död vara förmyndare. Ansvaret behöfde visserligen
ej drabba alla, ty en medlem kunde hafva varit frånvarande
eller reserverat sig (ehuru detta senare torde hafva varit mindre
vanligt enligt Odhner a. a. s. 67), och det låter äfven tänka
sig, att en riksämbetsman utan sina ämbetsbröders vetskap skridit
till olagligheter med missbrukande af sin ställning såsom
riksförmyndare, men i regeln torde väl ansvaret för
administrationen under minorenniteten komma att gälla förmyndarstyrelsen
såsom korporation, men härpå eger icke anförda uttryck
tillämplighet.
Som vi sett, gick man en medelväg mellan rådets förslag
och adelns påminnelser och bestämde, att efter konungens död,
under förmyndarregering och när saken gick lif och ära an,
skulle i dylika mål rättegång hållas efter § 9. Skulle man
tillämpa detta på förmyndarstyrelse på så sätt, att
bestämmelserna om det ansvar densamma ålåge för dess administration
skulle anses ligga häri inneslutna, så komme man till den oegent-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
