Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NILSSON, DES SVENSKA RIKSDAGEN UNDER ERIK X1V:S REGERING 15
ärenden, sora de behandla. Tvisten emellan Erik och Johan och
forhållandet till utländska makter äro de vanligaste frågorna. Tre
gånger uppträdde riksdagen såsom politisk domstol, ett värf som den
äfven utöfvat både före och efter Eriks tid. Däremot är ännu
riksdagens verksamhet både med hänsyn till lagstiftning och beskattning
obetydlig. Det förra berodde delvis därpå att periodens
lagstiftningsverksamhet i allmänhet var ytterst ringa, och för öfrigt var riksdagens
rätt att deltaga i lagstiftningen ännu ej hvarken genom häfd eller
genom lag stadgad. Det senare gäller äfven om beskattningen. Öfver
de ordinarie inkomsterna förfogade konungen enväldigt och då han i
början af det danska kriget hufvudsakligast med dem bestridde
utgifterna för hären, så sade han sig hafva fört kriget på egen
bekostnad. Rörande extra ordinarie gärder voro ännu landskapstingen det
rätta forum, och Erik har vanligtvis underhandlat härom på
landskapsmötena. Dock hade redan under Gustaf Vasa riksdagen några
gånger gifvit bevillning, och detta skedde äfven flera gånger under
Eriks regering.
Någon lag om riksdagens sammansättning fanns, såsom bekant,
ännu icke, och antalet ledamöter vexlade därför efter konungens tycke.
Detsamma gäller om allt annat, som hör till riksdagens form eller
rättigheter: det var först sedan man genom erfarenhet funnit det
lämpliga och rätta, som man i lagen fastslog det — på detta såväl som
på andra områden, och det är därföre som 15- och 1600-talens
inrättningar egt en sådan lifskraft, att vi än i dag bygga på den grund,
som då lades. Man må därför icke förundra sig öfver det vacklande
åt alla håll, det experimenterande, som utmärker t. ex.
riksdagsförhållandena under denna tid.
Förf:s afhandling är ett godt bidrag till historien om den
antydda utvecklingen af riksdagens former, för hvilka förf. särskildt
redogör såväl i sin inledning som i ett tillägg. Att närmare skildra
innehållet i den egentliga framställningen af Eriks riksdagar tillåter
icke utrymmet, och det vore äfven onödigt, då det mesta är i
hufvudsak kändt af föregående författares arbeten, ehuru väl dessa
kompletteras och fullständigas af denna afhandling. En och annan rättelse,
som antecknats, må här slutligen anföras. Sid. 16 åberopas ett
rådslag af d. 14 jan. 1562, hvilket är af den 26 jan. Sid. 32 rad 3
finnes ett lätt märkligt tryckfel 1569 i st. f. 1567. Sid. 35 (öfverst)
citeras ett Gustafs mandat om myntet, hvilket är svårt att förstå,
därför att förf. utelemnat de närmast föregående orden i den kungliga
propositionen, som omnämner att myntet blef »föraktadt», och det var
just mot detta myntets »vanvyrdande», som Gustaf flera gånger utgaf
mandat. — Anledningen hvarför tiden för riksdagen 1567
framflyttades synes vara förf. obekant (sid. 43). Orsaken — att Nils Sture
återkommit och nyss landstigit i Kalmar — omtalas redan af Dalin
(III, sid. 650) och af Ahlqvist i hans berättelse om Sturemorden (sid.
153). — Förf. hade bort nämna något om adelns sammansättning
vid 1567 års riksdag, hvilket ju kan vara af intresse, på grund af
hvad som timade vid den, t. ex. att knappt mer än två af högadeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
