Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tegnér, gustaf mauritz armfelt
37
med denna eger ett nödvändigt sammanhang äro ej så få. Men
under hr Tegnérs ledning gör man gerna en förlust i tid, ty han
skaffar vinst i vackra utsigter. Ett register skulle hafva höjt arbetets värde.
• *
•
Den lysande plats i samhället, som Gustaf III under de sista
åren af sitt lif gaf Armfelt, bestämde han sig på sotsängen för att
tillförsäkra honom äfven efter sin död. I sitt testamente hade han
visserligen insatt hertig Karl till regent nnder sin sons minderårighet.
Men i en på hans lefnads sista dag uppsatt kodicill till detta
testamente uppdrog han riksstyrelsen åt en omedelbart efter attentatet
emot honom tillförordnad regering (hertig Karl, riksdrotset
Wachtmeister, riksmarskalken Oxenstierna samt öfverstekarainarjunkarna Taube
och Armfelt). Samtidigt med kodicillens uppsättande hade konungen
åt Taube ensam lemnat ledningen af utrikesärendena och ål Armfelt
platsen som öfverståthållare. Testamentets och kodicillens
bestämmelser voro tydligen hvarandra motsägande och med hvarandra
oförenliga. Det är bekant, huru hertigen, med Armfelts begifvande,
lyckades få kodicillen lemnad å sido mot en skriftlig förbindelse att
bibehålla den tillförordnade regeringens ledamöter som rådgifvare.
Men det dröjde ej länge, innan det tog slut på den i början så
lofvande eudrägten emellan hertig Karl och hans af varma gustavianer
sammansatta konselj. Mildheten i de fängslade konungamördarnas
behandling väckte Armfelts förtrytelse, och han gaf denna luft. Hertigens
förtrolighet med Stael von Holstein och andra vänner af de i
Frankrike timade förändringarna — »jakobinerna» som Armfelt därför
kallade dem — väckte farhågor för ett omslag i den utländska
politiken. Armfelt var visserligen ingen förespråkare för aktionspolitik
till franska konungahusets förmån, men han ville, att man skulle
upprätthålla den genom honom afslutade Drottningholmstraktaten af
1791 och den der fastslagna vänskapliga förbindelsen med Ryssland.
A sin sida kände hertig Karl sig i sjelfva verket främmande för de
rådgifvare, som han i ett kritiskt ögonblick tagit till sina. De hade
aldrig varit hans personliga vänner. Han började söka råd hos sina
gamla förtrogna, och han kom slutligen alldeles under deras välde,
särskildt Reuterholms. Desse intime, längtande efter maktens obestridda
utöfning, önskade »blifva qvitt det besvärliga arfvet af Gustaf III:s
förtroendemän, hvilkas främste man var Armfelt». En strid kunde ej
uteblifva.. När Armfelt kände marken sjunka under sina fötter, hakade
han sig fast vid den omyndige konungen på ett sätt, som den milde
bedömaren måhända kan ursäkta till följd af de då nyss timade
tilldragelserna och den särskilda ansvarsskyldighet Armfelt iklädt sig
beträffande konungen, men hvilket måste betraktas såsom ett
lättsinnigt, ja förgripligt försök att draga ett barn in i ett förhatligt
intrigspel. Föga anade de nya makthafvandeua arten af detsamma.
Men att Armfelt i sin harm öfver sakernas vändning skulle företaga
något fruktade de. När han därför den 15 juli 1792 anträdde
Ilist. Tidskrift 1888. Granskn. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
