Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
öfvErsigter och granskningar
eii badresa, till Aachen och Spaa, följdes han genom Sverige i hack och
hal af en reuterholmsk spion (den sedermera så ryktbare Hans Järta),
som skulle iakttaga om Armfelt uppviglade allmogen. Man ansåg det ej.
otroligt, att friskareanföraren från 1788 och dalkarlschefen från 1789
års riksdag kunde i spetsen för en bondehär återvända mot Stockholm.
Kort efter Armfelts afresa förflyttades en mängd gustavianer från
sina ämbeten, »med en hänsynslöshet och brådska, som i den svenska
administrationen knappt eger någon motsvarighet». Bland andra fick
Ahlman vika från underståthållareplatsen i Stockholm för Armfelts
personliga ovän Liljensparre. Efter mottagandet af denna för
öfver-ståthållaren Armfelt oangenäma underrättelse, skref denne från tysk
botten: »jag ser hvad klockan är slagen, och att man vill genom
degoüter och chagriner köra mig fan i våld». Han bad Schröderheim
verka för att den då lediga generalguvernörsposten i Pommern skulle
lemnas åt honom. Detta framstäldes eller, kanske rättare,
missuppfattades med afsigt som en önskan om afsked från
öfverståthållare-ämbetet. Och d. 7 sept. 1792 entledigades Armfelt »efter önskan»
från sistnämnda post och utnämdes alldeles emot sin önskan till minister
vid de italienska hofven! Underrättelsen härom nådde Armfelt i
Aachen och väckte naturligtvis hans förtrytelse. De samtida
tilldragelserna i Frankrike, där konungadömet störtades och
september-morden utbredde skräck, fyllde honom med fasa öfver revolutionen;
umgänget med de lidelsefulla emigranterna skärpte hans hätskhet.
Den milda domen öfver Gustaf III:s mördare, tryckfrihetsordningen,
gustavianernas aflägsnande och andra den svenska regeringens åtgärder och
planer, i bref till honom eller i den utländska pressen öfverdrifvet
framstälda, tycktes honom vara en efterklang af sorgespelet i Frankrike
eller förebud till liknande förfärligheter hemma. Han kände sig
solidarisk med dessa franska rojalister, sora revolutionen kringstrött
öfver Europa. Äfven han betraktade sig som offer för en revolution,
han hade liksom de en af faror omgifven konung. Han bar också
liksom de endast bittra ord på tungan om dem, som då voro vid
makten. Ehuru en hög ämbetsman i tjenst tvekade han ej att hvar
han färdades fram — efter i oktober 1792 slutad sejour i Aachen
besökte han Holland och Belgien samt tog sedan genom Tyskland
och österrikiska staterna vägen till Italien — använda skarpa uttryck
om systemförändringen i Sverige och de styrande. Han tog äfven
pressen till hjelp. Under vistelsen i Dresden ämnade han trycka
»Prospectus d’un ouvrage, ayant pour titre Histoire de la vie et de
l’administration de Gustave III, roi de Suède», men den sachsiske
kurfursten, som fått del af uppsatsen, tillät det ej. Denna beryktade
»Prospectus», som författades af en fransk emigrant, abbé d’Héral,
hvilken Armfelt tagit till handsekreterare, trycktes sedermera i januari
1793 i Prag, men upplagan kasserades såsom »oläsbar» (exemplar sändes
dock till kejsarinnan Katarina, ryske ministern i Wien). På sommaren
samma år utkom den i sin definitiva fonn i Lucca. »Prospectus»
utlofvade ett arbete (som aldrig utkom men), som skulle innehålla bidrag
till och material för Gustaf III:s historia, enskilda bref och upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
