Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tegnér, gustaf mauritz armfelt
39
satser af hans hand, hemliga aktstycken, genom hvilka hans fienders
ränker och maktlystnad skulle uppenbaras o. s. v. Men »Prospectus»
var äfven ett inlägg i tidens politiska litteratur, i kontrarevolutionär
riktning. Den innehöll ej mycket om Sverige, men af hvad den i
detta afseende innehöll framgår att, såsom hr Tegnér säger, »afsigten
att därigenom nedsätta förmyndarestyrelsen visserligen var obestridlig».
Under smicker för Katarina II framhållas vidare fördelarna uf Sveriges
förbindelser med det mäktiga Ryssland. »Rysslands bistånd började
från denna tid spela en öfvervägande rol i Armfelts planer.» Redan
innan »Prospectus» utkom, hade Armfelt hos kejsarinnan låtit förhöra
sig om en anställning i Ryssland, och under vistelsen i Wien i början
af 1793 umgicks han flitigt och förtroligt med därvarande ryska
familjer , hvilket, enligt hr Tegnér, till en del »sammanhängde med
tankar på att Sveriges räddning från anarki skulle komma från
Ryssland». Från Wien bönföll han vidare hos kejsarinnan om en fristad den
stund, »då äfven det passiva bibehållandet af hvilken anställning som
helst skulle synas innebära ett samtycke från min sida till mitt lands
olyckor och vanära».
I förtroliga bref och yttranden samt i tryck hade A. dittills visat
sin ovilja mot förmyndarestyrelsen. Efter framkomsten till Italien
lade han t. o. m. genom gerningar i dagen huru litet han vårdade
sig om den regering han åtagit sig att representera och huru mycket
han följde sina personliga tycken. I Florens behandlade han med
ett öfversitteri, som han sjelf sedermera fann olämpligt, den franska
republikens representant. Däremot trädde han i intim förbindelse med
Frankrikes motståndare, engelske ministern Hervey, som vid toskanska
hofvet uppförde sig på ett högst öfvermodigt sätt, och arbetade jämte
honom ifrigt på att förmå Toscana sluta sig till koalitionen mot
Frankrike samt att i allmänhet göra slut på de italienska småstaternas
enligt Armfelts åsigt »olyckliga neutralitetssystem». Herr Tegnér
anmärker också med fullt skäl: »Såsom svensk minister egde han
ingen befogenhet att mot Frankrike göra gemensam sak med Englands
sändebud, ty Sverige upprätthöll strängt sin neutralitet . . . Det språk
han förde kunde nu ined skäl vara den svenska regeringen misshagligt.»
Armfelts hänsynslösa yttranden och uppträdande inrapporterades till
Reuterholm, och sedan denne genom sin spion Piranesi i Rom fått
del af »Prospectus», hotades Armfelt i oktober 1793 med att genast
rappelleras och ställas till ansvar, såvida icke alla handskrifna och
tryckta exemplar genast konfiskerades och öfversändes till Stockholm.
Stormen var i annalkande. Grefvinnan A., som vid denna tid vistades
hos sin make, gaf honom det kloka rådet att genast inskicka sin
afskedsansökan, ett steg, som han, oin han handlat lojalt, borde hafva
tagit långt förut. Men Armfelt gjorde det ej. »Jag skulle därigenom
hafva förlorat alla medel att subsistera t. o. m. på kredit», förklarar
han sjelf. I bref till rikskansleren Fr. Sparre — hans fönnan — nekade
A. till all delaktighet i författandet af »Prospectus», men han tillåd»;,
att han hade i sin ego ett rikt material till Gustaf III:s historia.
Afsigten med denna upplysning var antagligen, säger hr Tegnér, »att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
