Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tegnér, gustaf mauritz armfelt
45
misstanken om revolutionsplaner har sedan dess upprepats frän många
håll. »En granskning af Armfelts papper gifver icke stöd åt denna
förmodan», försäkrar hr Tegnér. Hvad samtiden trodde Armfelt om,
visas dock däraf att han ganska snart invigdes i förberedelserna till
katastrofen af d. 13 mars. Redan i december 1808 inledde de
missnöjde gardesofficerarna på Åland förbindelse med honom. Vid de
öfverläggningar, som revolutionsmännen i Stockholm förehade på nyåret
1809, föreslog Hans Järta, att Armfelt skulle ställas i spetsen för
företaget att arrestera och afsätta konungen och därefter erhålla
platsen som öfverståthållare. Han infann sig också vid Stockholm
dagen för det beramade företagets utförande (d. 8 februari), men
planen strandade. Vid ett sammanträde med grefve Ugglas och
statssekreteraren Lagerbring d. 17 februari »på en plats mellan Stockholm
och Nynäs» (hvilken gård A. denna tid bebodde) föreslog A. såsom
»ett konstitutionelt, lagligt och vördnadsfullt» sätt till fäderneslandets
räddning, att cheferna för de centrala ämbetsverken skulle göra konungen
gemensamma, kraftiga föreställningar och, om ej detta hjelpte, inlemna
sina afskedsansökningar. Att Armfelt därefter under mars månad
haft möten med Adlersparre, såsom Schinkel uppgifver, bevisar hr
Tegnér vara osant. Efter revolutionen infann A. sig i Stockholm.
Han blef visserligen icke öfverståthållare, men återfick (i mars)
befälet öfver Vestra armén. Uppgiften blef mera politisk, än militärisk.
Bemödandet gick ut på att framkalla en brytning emellan Danmark
och Norge, där ett själfständighetsparti fanns, för att under dåvarande
kritiska förhållanden — Sverige hotades med anfall på alla sidor —
skaffa lugn i vester, kanske hjelp. Genom att samtidigt locka prinsen
af Augustenborg med den svenska tronföljden trodde man sig både
påskynda resningen i Norge och förbereda detta lands förening med
Sverige. Det antogs nämligen för gifvet, att prinsen i händelse af
en resning skulle komma till styret i Norge. Så långt samarbetade
Armfelt med Adlersparre och hans parti. Men då det adlersparreska
partiet vid riksdagen i juli 1809 verkligen genomdref prinsens val,
utan att utsigterna liknade sig till en upplösning af den dansk-norska
förbindelsen — som var Armfelts hufvudsyfte — och Norges ty
åtföljande förening med Sverige, började bandet mellan Armfelt och
Adlersparre att lossna. Den förre ville ej hafva prinsen af
Augustenborg ä tout prix i likhet med den senare. Felslogo de norska
planerna, önskade Armfelt hällre följa sina sympatier och arbeta för
Gustaf Adolfs son. Till dessa politiska meningsskiljaktigheter kom
också — och ej minst söndrande — för Armfelt den retsamma
insigten af att man ej medgaf honom det inflytande han eftertraktade.
Excellensvärdigheten och presidentplatsen i krigskollegium, som
förlänades honom i juni, skänkte ingen makt. Armfelt och Adlersparre
började bevaka hvarandras steg med misstro. Då Armfelt i augusti 1809
begaf sig till Vestra armén, följdes han af misstanken att vilja höja
upprorsfanan mot den bestående regeringen. Han hade d. 25 augusti
vid Svinesund ett sammanträde med den i Norge såsom
anti-augusten-borgare kände danske kanslipresidenten Kaas. Därvid lära afhandlats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
