Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
öfvErsigter och granskningar
förslag om tronföljdens öfverlemnande till danske konungen, som
sedermera i sin ordning skulle adoptera kronprinsen Gustaf, och där
aftalades ett stillestånd — pa vilkor af den adlersparreska
fördelningens upplösning. Genom denna manöver ville Armfelt
antagligen förebygga, att Adlersparre ännu en gång skulle uppträda såsom
»diktator» och hindra gustavianerna välja kronprinsen, om, såsom
Armfelt höll troligt, augustenborgaren skulle nödgas afslå den
erbjudna tronföljden. Konferensen väckte ovilja och misstro hos alla
augustenborgarens vänner, och Adlersparre klagade i bref till konungen,
att den »rifvit ned» hvad han med så mycken möda uppbyggt i
Norge. Äfven regeringen mottog med missnöje underrättelsen om
samtalet och skilde i september Armfelt från befälet öfver Vestra
armén, hvilket lemnades åt Adlersparre. Brytningen mellan Armfelt
och det adlersparreska partiet blef nu ohjelplig. Det var vid denna tid
Armfelt inlät sig i sin tvetydiga och slutligen olycksbringande
förbindelse med C. G. Walberg, en »literär proletär» och
»pamflett-skrifvare», såsom hr Tegnér titulerar honom. Det må vara tillåtet att
betvifla, att »den godhjevtade Armfelt» slog sig i slänger med denna
person, emedan han »ömmade för den unge mannens fattigdom», ty
i de pamfletter och politiska uppsatser, i hvilka Walberg en tid
bortåt angrep och förlöjligade Adlersparre, kan man, för att nyttja
hr Tegnérs ord, »om man så vill, igenkänna Armfelts tankegång».
Armfelt sökte äfven på andra vägar än genom »literära proletärer»
komma åt Adlersparre. Inseende omöjligheten och den politiska
oklokheten att längre forcera den gustavianska tronföljden, sedan
prinsen af Augustenborg mottagit valet, vände han sig till denne i
en längre anonym uppsats med förslag, att han skulle adoptera Gustaf
IV Adolfs son, och passade därjämte på att måla Adlersparres bild
i mycket svarta färger. Armfelts plan omfattades med ifver af hans
meningsfränder, och sjelf var han öfvertygad om, att äfven Karl August
gillade den. Han betraktade därför, ur denna synpunkt, Karl Augusts
död såsom en »olycka öfver all beskrifning», och misstänkte att —
om ett mord förelåge — Adlersparre tagit honom af daga af fruktan
att få se Gustaf IV Adolfs son på tronen! Karl Augusts död, Fersenska
mordet och i synnerhet Bernadottes val till kronprins, som afklippte
möjligheten till den afsatta dynastiens restauration, tilldragelser, som
icke lofvade, att Armfelts politiska aktier skulle stiga. Till följd af dem
och af längtan att behålla fideikommisset i det till ryssarna afträdda
Finland bestämde han sig för att för alltid bosätta sig i sistnämda
land. Den 11 oktober 1810 fick han på begäran afsked ur svensk
statstjenst. Den 20 i samma månad inlemnade han till ryska ministern
van Suchtelen i Stockholm ansökan att få aflägga trohetsed till ryske
kejsaren, och i bref af d. 10 januari 1811 önskade honom ryske
utrikesministern Rumjantsev välkommen. Han bestämde sin
öfverflyttning till Finland till våren 1811. Dessförinnan fick han göra
Karl Johans personliga bekantskap. Efter samtal med den, hvars
val han en gång betraktat som en djup förnedring för Sverige,
utbrister han emfatiskt: »Om Sverige någonsin skall frälsas, om det än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
