Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
ÖFVERSIGTER OCH GRANSKNINGAR
därpå, är ej ringa. Naturligtvis har han, såsom sig vederbort,
tillgodogjort sig föregående publikationer, och de af professor Hjärne
gjorda öfversättningarna af ryska handlingar hafva lemnats honom
till begagnande, men han har äfven själf företagit forskningar i
svenska riksarkivet, Upsala bibliotek, franska utrikesministeriets arkiv
samt det preussiska statsarkivet. Såsom man kunnat vänta, är det
resultat, till hvilket han kommit, i hufvudsak det summa som det,
hvilket ernåtts af de framstående forskare, som varit hans
föregångare, nämligen att Sveriges räddning från den öfverhängande faran
egentligen är att tillskrifva Frankrikes trogna bistånd, den
Osteuropeiska krisen, Englands obenägenhet att gå Rysslands ärenden samt
Gustaf III:s mod och fasthet, hvilka egenskaper förf. ej af Vergennes
klander låtit sig förledas att underkänna. Säkerligen har han träffat
rätt, då han sökt en väsentlig förklaring till den franska
ambassadörens dåliga lynne i hans nära förbindelser med den alltid
missnöjde Fersen. Emellertid har det äfven lyckats förf. att afvinna
sitt ämne åtskilliga nya eller förut mindre beaktade synpunkter. I
detta hänseende påpeka vi i främsta rummet hans teckning af
Fredrik 11:8 politik. På grund af dennes och hans broder prins
Henriks ilskna bref till Gustaf III och Lovisa Ulrika — publicerade af
Geijer och Manderström samt bland bilagorna till Fersens skrifter
— har man länge ansett honom såsom den nästan hätskaste fienden
till det verk, som hans systerson 1772 företagit till Sveriges
räddning. Tegnérs, Odhners och Hjärnes undersökningar hafva dock
gifvit »anledning att betvifla riktigheten häraf, och detta tvifvel har
nu funnit fullständig bekräftelse genom herr Hjelts forskningar i
Berlinerarkivet. Det framgår nämligen af dessa med full klarhet,
att Fredrik alls icke var benägen att med vapenmakt omintetgöra
den svenska revolutionens resultat; att orsaken.till hans
förbittring-öfver denna tvärtom just var hans fruktan, att den på grund af 1769
års förbund skulle nödga honom till ett i hög grad olägligt krig;
att hans stora ord mot sina svenska slägtingar endast voro
skrämskott, ämnade att framkalla eftergifter, som skulle afvända
krigsfaran; att han i själfva verket gjorde alt hvad han kunde för att
dämpa Katarinas krigsifver; eller, i korthet sagdt, att han, om blott
ej ett europeiskt krig blefve följden af den svenska statshvälfningen,
för egen del icke hade något i sak att invända mot denna. Fredriks
hela intresse i denna sak var helt enkelt å ena sidan att ej indragas
i krig, å den andra att ej genom visad obenägenhet att uppfylla
1769 års traktats bestämmelser reta Ryssland, så att detta i den
ömtåliga polska frågan skulle mot honom förena sig med hans gamla
antagonist Österrike. Af särskildt intresse är det listiga spel
Fredrik spelade med denna makt. Genom de i »Historiska Handlingar»
publicerade svenska depecherna är förut kändt, att Wiener-hofvet på
hösten 1772 gjorde ett försök att bilägga den uppkomna konflikten
genom att förmå Gustaf III att medgifva en jämkning i den nya
regeringsformen, och Odhner har ansett sannolikt, att det var
Fredrik II, som stod bakom detta försök. De preussiska aktstycken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
