Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gustaf iv auoi.fs förmyndareregering t«’h franska revolutionen 29
att man förfar pa detta sätt med det folk, hvars öde och lycka
äro mig anförtrodda»! Därefter kom han att tänka på, att det
var hans egen ambassadör, som föreslagit honom en ofördröjlig
ratifikation af en dylik akt samt undertecknat den saiuma, och
dà befalde han Sparre att förehålla Stael detta »oväntade
uppförande, som med rätta bort framkalla hans största missnöje»
samt att lata honom veta, att fördraget »skulle genast återsändas
såsom ovärdigt att någonsin erhålla ratifikation.» Sparre, som
mot sina underordnade var lika hänsynslös som lian var svag i
sina förmäns händer, utförde också uppdraget pa sitt grundliga
sätt. Han uppref nu frågan om republikens erkännande,
hvarigenom lian förklarade att Stael handlat einot sina instruktioner,
som uttryckligen förbjödo honom att äfventyra ett dylikt steg
utan att förut försäkra sig om medel att upprätthålla det, och
lian beskylde honom för att härigenom hafva blottstält sitt
fädernesland för det förbundna Europas hämd samt för en brytning
med Danmark. Han frågade, huru inan vidare skulle kunna
sätta någon tro till lians löften, och huru det skulle gatt. om
hertigen på lians ord lyckats forma en bankir att forskottera de
utlofvade subsidierna. lian förebrådde honom, att han ej i tid
underrättat hertigen 0111 erkännandet1, hvaraf följden blifvit, att
denne först genom tidningarne fick kännedom därom. Han lät
honom veta, »att mycket kunde vara att säga» om hans tal i
konventet. Han förebrådde honom »lakonismen i och
sällsyntheten» af hans depecher, att ban ej genom dem underrättat
regeringen om gången af sina underhandlingar, ej inhemtat dess råd
och ej förberedt den på hvad det var fråga om, utan helt enkelt
till ratifikation hemsäiidt en redan undertecknad akt, och slutligen
att han till råga på alt utlånat sin egen kurir ät den franska
regeringen för att från denna till dess ombud i Stockholm
öfver-bringa en penningsumma, som i verkligheten var bestämd åt
konungen, men som mottagaren förbjöds att utlemna, torr än den
svenska regeringen antagit vissa 0111 det största misstroende
vittnande vilkor. Sedan han äfven förebrått honom, att lian ej tog
någon hänsyn till den ringa stadga, som den nya republiken
ernått, förklarade lian, att man kunde frestas beskylla honom
för, att ban, om Frankrike folie, rent af önskade, att Sverige
äfven skulle dragas med i dess fall, och slutligen meddelade han
1 Han uppger, litt det var först den y niuj, nom .Stael underrättade därom,
men detta öfverensstämmer ej med dateringen af dennes depeeher. Se ofvan s. 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
