- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Nionde årgången. 1889 /
58

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

58

strödda meddelanden och akt8tvckkk

tillade, at han blev valgt til Konge i noget andet Kige. Denna åsigt
hvilar, såsom synes, på förutsättningen, att norrmän och svenskar vid
denna tid med synnerlig misstro skulle ha betraktat hvarandra och
särskildt varit afvogt stämda mot unionen. Huruvida man af några
andra omständigheter än Magnus frånvaro kan finna uågot stöd för
denna förutsättning, skall jag längre fram söka undersöka. Här mä
blott framhållas, att det gifves andra, vida naturligare skäl, än en
dylik supponerad misstro, för Magnus dröjsmål i Sverige. Han befann
sig ju för tillfället där; hans närvaro där var nu vid tiden for det
beramade hyllningsmötet vid Mora stenar oundgängligen nödvändig.
l)et var då helt naturligt, att svenskarne icke läto den treårige prinsen
företaga en brådstörtad resa till Norge, där hans närvaro knappt haft
någon betydelse.

Det var alltså hertiginnan Ingeborg, Norges röd och 7 svenska
ombud, som tillsamman uppgjorde och afslutade traktaten i Oslo. I)e
svenska ombuden säga sig därvid hafva handlat »på alla Svea rikes
mäns vägnar». Uttrycket, soln flerstädes återkommer i akten,
häntyder på, att de svenska ombuden — hvilket ligger i sakens natur —
på uågot föregående rådsmöte mottagit uppdrag och fullmakt att ingå
öfverenskonimelsen i fråga. Någon liknande fullmakt har naturligtvis
icke det tiorska rådet behöft: icke heller förekommer därom lingon
antydning i traktaten.

Följa sa de ömsesidiga förbindelserna staterna emellan.

A Sveriges sida möter då först löftet, att »alla Svea rikes män,
lärda och lekta», skulle taga junker Magnus till konung, »om de icke
förr hafva gjort det», senast 7 dygn efter nästkommande St. Jakob,
d. v. s. senast den 1 aug. Uttrycket »om de ej förr hafva gjort det»
visar, att valet vid de svenska ombudens afresa varit en åfjord sak,
och att den hyllning, som återstod, endast varit en form- och
tidsfråga. Att hvlluingsmötet vid Mora stenar från midsommar, dit Kricus
Olai förlägger det, uppskjutits till den 8 juli, har alltså varit en
tillfällighet, och icke berott på någon önskan att invänta de svenska
ombudens återkomst från Norge. Möjligen är det ock tanken på, att
Magnus Eriksson redan kanske varit väld till Sveriges konung, som
kommit de svenska ombuden ott redan i traktatens inledning tala om
»konung Maghnus i Suiariki (i stället för »junker»).

Någon motsvarande förbilidelse trån norska sidan kunde
naturligtvis icke ifrågakomma: Maguus var geuom sin börd, alldeles
oberoende af norrmännens önskningar och åtgöranden, Norges konung,
som när som helst egde att komma till Norge at taka J/an hæiår i
Noreghi, sem hann er til borenn, såsom akten uttrycker sig. Dock
måste det ligga i norrmännens intresse att äfven på sitt häll vara
förvissade om, att den gamla plägseden med folkets hyllning och
ömsesidig edsförpligtelse af konuug och folk äfven nu upprätthölles.
Svenskarne förbinda sig därför ytterligare att »utan allt hinder» låta Magnus
senast sju dygn (äfven nu) efter St. Jakob inställa sig i Lödöse för
att därifrån med norskt följe draga till Tunsberg att där mottaga sin
hyllning ok fia staöfestu at gera lata af sinni halfti ok taka af alhnn

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:01:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1889/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free