Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t.’NI ÖN ST!’. akt at EN 1 0SI.0 1319
61
I)en senare tolkuiugeii åter är i båda dessa afseenden
tillfyllest-görande. Den norska förbindelsen om norrmännens skyldighet att
under vissa förutsättningar komina Sverige till understöd, åtföljes
omedelbart af svenskarnes motsvarande; uttrycken honom til styrks ok
nytsembar peghar hann pærf i den norska, motsvaras i svenskarnes
af uttrycken: konungi Maghnusi ok Noreghs monnum til styrks - -
-peghar pess par/. 1
Hvad för öfrigt denna del af traktaten angår, är att observera,
att härstädes förekommer det enda tydliga uttalunde om tiden för ett
stadgandes giltighet, som Oslo-traktaten innehåller. Föreskriften om
Norges ingälder gäller nämligen endast »medan konung Magnus är
»omyndig». Vidare torde böra anmärkas, att det är med anledning
af denna punkt, som Munch riktar sitt skarpaste angrepp mot
Oslo-traktatens män för att ha lemnat hertiginnan Ingeborg obehörigt
inflytande på rikets styrelse.
Sedan i akten härefter intagits ett meddelande, att alla de svenska
ombuden med högtidlig ed bekräftat, att konung Magnus befann sig
i lifvet, när de lemnade Sverige, följer följande stadgande, det sista
rörande det unionella förhållandet mellan rikena: Skaltt pæir
iVorÖ-merut ok gott orlof hafa af rikissens monnum i Noreghi, stm pat
vilia gortt hafa saker gotSuüia viör konungh Maghnus ofttnæmföau
ak vara fru Ingibiorghu moåor hans at piona pæim i Suiariki. I
den ursprungliga ur cn norsk kopiebok af Arne Magnusson verkstälda
afskriften, har Arne Magnusson med egen hand vid uttrycket »i Noreghi»
anmärkt: »corrigendum puto Suiariki». 2 I su väl »Samlinger t. det
Arorske Folks Spr. og lf is t.» som »Svenskt Diplomatarium» har
traktaten införts med denu» förändring. »Dipl. Noru-egicum» och
»Rydbergs traktater» ha däremot bibehållit den ursprungliga texten. I sina
referat af Oslotraktatcn följa Munch och Aschehoug däremot
korrigeringen.
Det förefaller också, som om Arne Magnussons ändring vore
befogad. Hela bestämmelsen har naturligtvis icke afseende på någon
»rikets tjenst» — den strede i sä fall mot en föregående punkt i
iikteu —, utan eudust på tjenst i konungens hof: troligen är det väl
ock tanken på, att det var personlig tjenst hos konungafamiljen, som
afsågs, som gör, att hertiginnan särskildt nämnes. Det är (lå omöjligt
att förstå, hvad intresse norrmännen skulle kunnat hafva att hindra sina
landsmän från tjenst vid konungens hof, och likaledes, livad anledning
svenskarne i så fall liafl att utverka frihet från detta hinder.
Däremot är det mycket antagligt, att norrmännen velat förbehålla sig
1 För bedömande uf traktatens politiska betydelse är det naturligtvis
likgiltigt, om de ömsesidiga förpligtelserna stått införda i en eller två editioner af
akten. Men då cndant ett dokument fur närvarande finnes i beliåll, ar det af
intresse att söka utröna, i hvad mån detta kan anses vara fullstäudigt. Det är
klart att det resultat, hvartill jag nu häri kommit, är för bedömande af
traktaten gynsammare, än om jag skulle varit nödsakad att i alla frågor söka taga
hänsyu till. hvad ett motsvaraude norskt dokoment möjligen kunnat ytterligare
innehålls.
1 KrOBERG, a. a., I, sid. 402.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
