- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Nionde årgången. 1889 /
92

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

92

PRESIDENTEN BARON E. M. v. NOLCKENS BERÄTTELSE

Hos konungen hade grefve Horn ock förlorat dess förra
förtroende. Ehuruväl han hvar söndag gjorde sin cour, talte
Hans Maj:t dock intet med honom om några affärer, i stället att
kammarherren grefve Fredrik Gyllenborg hade hvar afton genom
garderoben långa audienser uti konungens sängkammare. Som
Hans Maj:t ämnade sig till Cassel och till den ändan gerna
ville nyttja den goda årstiden, så yrkade Hans Maj:t mycket
pa riksdagens slut, sedan densamma stått den uti
regeringsformen föreskrifna tiden af tre månader, hvilken likväl aldrig
blifvit iakttagen. Konungens missnöje ökades mot grefve Horn,
då han häruti intet kunde foga Hans Maj.t utan att lämna
alla förevarande mål oafgjorde, hvartill riksens ständer ej heller
hade samtyckt. Under den tiden hände, att konungen frågade
grefve Horn om meningen af de latinska orden viro incorruptibili,
som stå uppå den nyss slagne medaljen riksens ständer vid
sista riksdagen hade till grefve Horns åminne resolverat,
hvar-uppå Hans exc. med god kontenans svarade, att det ville säga
nen envis finne». Grefven betjente sig af detta tillfälle till att
föreställa, huru litet han var vållande till riksdagens utdrägt,
då han måste märka så många onödiga hinder uti plenis,
särdeles hos ridderskapet och adeln genom hvarjehanda disputer,
så att rätta riksdagsmål och deputationernes betänkanden ej
kommo att föredragas; han hade haft den hugnad att vara tvenne
gånger landtmarskalk med kredit och visste hvad förmån det
vore, hvarföre han nil denna gången måste låta sig behaga att
söka med Guds hjelp draga sig fram såsom landtmarskalk utan
kredit. Ifrån den tiden förmärktes att konungen genom de
hofvet tillgifne riksdagsmän ej vidare lät underhålla eller
framställa ämnen till disputer, bullret sagtades pa riddarhuset och
fortsattes riksdagsarbetet med afgörande af hvarjehanda
deputa-tioners betänkanden i synnerhet i anseende till de angelägnaste
liksvårdande ärender. Till att foga Hans Maj:t uti dess resas
befrämjande blefvo på grefve Horns proposition och för första
siången alla öfriga återstående mål till konungens afgörande med
råds råde hemskjutne, hvilket prejudikat vid de följande
riksdagar nog blifvit missbrukadt.

Som utrikes subsidier afstannade, så blef det vid sista
riksdagen till 24 ökte antalet af rådspersoner åter efter
regeringsformen reduceradt, sa att uti de afgångnas ställe inga nya skulle
tillsättas, innan under 16 någre rådssäten blefvo ledige.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:01:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1889/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free