Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
PRESIDENTEN BARON E. M. V. NOLCKEnS BERÄTTELSE
ett för Sverige nog ofrynteligt sätt förklarat sig emot konung
Stanislaus och den delen af polska nationen, som hade valt honom.
Af desse senare såväl som af Frankrike blef Sverige anlitat om
hjelp, hvarest också pluraliteten ibland bägge partierue så mycket
mera syntes hugad att nyttja denna så fördelaktiga
konjunkturen, som icke allenast rikets heder och sanna interesse det
syntes fordra, utan man ock trodde att ett försök till rikets
förkofring vid detta tillfälle utan äfventyr af ett formligt krig
kunde företagas, i synnerhet som Sverige såväl som hvar
utländsk makt ägde samma frihet och rättighet, som Ryssland utan
grund ville sig allena tillägna, att genom auxiliäre trupper och
uppå polackarnes requisition göra dem biträde, utan att freden
med de öfrige makter, som biträdde ett annat parti i Polen,
därigenom kunde anses för bruten. Denna allmänna hug tillväxte
ock sedermera med en art af otålighet, då tillfälle gafs, att pa
vissa Sverige fördelaktiga vilkor staden Danzig var beredd att
intaga några 1,000 man svenska trupper till garnison.
Men att denna goda konjunkturen intet nyttjades, sattes
förnämligast på grefve Horns räkning. Han förmente däremot igen
grunda sina betänkligheter på goda skäl, så i anseende till utrikes
makter som till Sveriges inrikes omständigheter. Förutom
Frankrike, som likväl ej annorlunda än genom subsidier kunde gripa
Sverige under armarne, hade man ingen enda allierad att trygga
sig till emot romerska kejsaren, Ryssland och Preussen, sora voro
alla mer och mindre deltagande emot Frankrikes afsigter med
konung Stanislaus och hvaraf de bägge senare makter voro
Sveriges närmaste grannar. Sjömakterne, som öfver Frankrikes.
Spaniens och Sardiniens krigsdeklarationer emot romerske
kejsaren voro nog allarmerade, syntes ej kunna undgå att
fram-bättre taga del i kriget och dessförinnan åtminstone ogilla
Sveriges företagande i Polen; uttydning öfver Sveriges i sig
sjelf menlösa steg med auxiliäre trupper i Polen berodde
förnämligast af den färg Ryssland ville sätta därpå, som vid sin
öfvermakt kunde taga saken på den värsta sidan och sätta riket
i vidlyftighet och äfventyr, hvaraf utgången ej vore att förutse,
hälst soin de mått Frankrike sjelf till konung Stanislaus’
understöd i Polen hade tagit genom dess ditsände trupper nog syntes
utmärka, att dess hufvudafsigt ej syftade på dess stadfästande
på polska tronen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
