- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Nionde årgången. 1889 /
110

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

110 presidenten baron e. m. v. nolckens berättelse

riksens ständer, hvaruti han anhöll att vederbörande skulle blifva
ansvarige for de genom ryska förbundet hos Frankrike för riket
bortmistade 27 tunnor guld. Dock fann ban sjelf uppå den
honom meddelte uplysningen, att kardinal Fleury torde efter vår
rättegångsbalk vara den rätte vederbörande, af hvilken man
hade att fordra ersättning för denna summan.

Under alt detta buller var grefve Horns kontenans sådan,
att den syntes vittna oin hans trygga goda samvete. Han hade
redan sedan riksdagens början burit hos sig sin supplik till
Kongl. Maj:t om nådigt afsked från alla sina embeten. Men
uppå dess vänners trägna föreställningar, hvaribland somlige
fruktade, att blifva då genast sacrifierade, andre igen förmente
genom en så pä sanning grundad fenneté kunna återställa
sa-kerne uti bättre skick, lät ban förmå sig att upskjuta dess
ingifvande tills vidare. Emellertid gingo hans utlåtelser öfver
närvarande tillståndet vid tillfallen därpå ut, det han ej kunde
förekomma sina oväuners ondska och arghet, men att de med
Guds hjelp aldrig skulle hafva någon skälig och rättmätig orsak
därtill; att uphofsinännen till de frie tal om krig tänkte på
ingenting mindre än på krig, men att de allenast i den afsigten
ämnade nyttja ungdomens biträde till en pluralitet till att uti
ministèrens ställe få sjelfve del uti styrelsen, sedan
konjunkturen nu syntes blifva favorable för riket, och hvilken kanske
ej hade existerat, sä framt ej förbundet med Ryssland blifvit
förnyadt. Vårt närvarande regeringssätt hade han altid ansett
för mera tjenligt till att under ett fredslugn genom en god
hushållning uti landt- och bergsbruk, handeln och slögdens
upod-lande befrämja rikets upkomst och dess innebyggares vältrefnad,
än till att genom äfventyrliga försök uti krig vinna samma
ändamål; denne principen hade ock regeringen och ministèren
uppå riksens ständers eget tillstyrkande liitintils och med en
sådan af Gud välsignad framgång noga följt, att rikets anseende
hos främmande makter jämväl tilltagit och dess vänskap och
förbund af dem blifvit sökt och efterlängtad; genom slike
förbindelser och den förkofrade inrikes styrka vore riket nu i det
stånd, att det af intet utvärtes angrepp hotades, hvaremot på
all händelse nödige försvarsmedel vore under Guds bistånd att
tillgå. Men huruvida desse, sedan det sista langvariga
olyckliga kriget samlade, fredsfrukter redan hint till den mognad och
ymnighet, att de kunde nyttjas till offensive mått i anseende

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:01:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1889/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free