- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Nionde årgången. 1889 /
111

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

om rikJets tillstånd från 1719 till 17 4 2

111

till Ryssland, vore en sak som nu först kunde tagas i
öfvervägande och på riksens ständers ompröfvande nu ankoinine; för
sin del vore han öfvertygad att möjligheten att återvinna en del
af de på den ryska sidan förlorade provinser ej var något
giltigt skäl till en sådan vådlig entreprise, så länge alla öfriga
omständigheter ej gåfvo den ringaste sannolikhet till hopp af
en lycklig utgång. På all händelse borde en slik anläggning på
ett helt annat sätt föras och tillredas, än genom de nu i förtid
yttrade rörelser, hvilka ej kunde hafva någon annan verkan, än
att i oträngdt mål allarmera och föranlåta ryska hofvet att göra
snart slut på turkiska kriget, hvilket det väl eljest, vid den de
ryska vapnen hitintills åtföljde besynnerlige lyckan, hade med
sin stora förlust på folk och penningar och till en för Sverige
ännu bättre konjunktur kontinuerat.

Efter den kunskap, insigt och förfarenliet, som grefve
Tessin altsedan 1723 haft tillfällen att uti in- och utrikes saker
sig förvärfva och hvilka förmåner han genom sine öfrige
natursens gåfvor och behagliga maner sökte att göra vid tillfällen
gällande, ansågs af de oväldigaste oeh för det allmänna välsinte
ibland nationen för en särdeles lycka, att landtmarskalksstafven
denna gången råkat i hans händer. Man trodde att han uti
sitt hjerta ogillade alla olagligheter och otidigheter samt vid
tillfällen sökte, så mycket hos honoin stod, att hålla medelvägen
och förekomma extremiteter och häftigheter. Hvad som
sedermera utaf det senare hände, sattes enskylt på deras räkning,
som hade kredit i det franska partiet och hvilkas biträde han
nödvändigt uti sitt verk behöfde och fördenskull ej tordes med
det allvar som fordrades sätta sig emot deras företaganden.
Ibland desse voro utaf militärstaten i synnerhet generalmajoren
Carl Sparre och generalmajoren grefve Charles Emil Lewenhaupt,
som höllos för uphofsmän af den sammansättning, som förspordes
mellan visse generalspersoner, som höllo bord tillsammans och
efter gemensam öfverläggning förde sina rådslag på riksdagen
samt styrde den af dem dependerande ungdomen i armén.
Förutom de bägge förenämnde bestod detta så kallade lilla
gene-ralitetet af generalmajorerne Fuchs, Rosen, Adlerfelt,
Buddenbrock och Düring. Utaf civilstaten var riksrådet grefve Carl
Gyllenborg den förnämste, som sökte göra sig således meriterad
till presidentskapet i kansliet efter grefve Ilorn. Han var för
sin person ej illa eller argsinnad, men till att vinna bem:te sitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:01:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1889/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free