Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 presidenten baron e. m. v. nolckens berättelse
1739.
Med detta årets början tillträdde Hans Maj:t, som
ändtligen öfvervunnit dess långvariga sjukdom, åter sjelf
riksstyrelsen. Det syntes att Hans Maj:t till en enskylt sinnesro hade
tagit det parti att tåla och foga sig uti de omständigheter, som
han ej förmådde att förekomma, hvarigenom han då så mycket
vaun, att den öfriga tiden af denna riksdagen utaf riksens
ständer äfven inga konungen personellement rörande förtretligheter
påtänktes och jämväl uti sjelfva riksdagsbeslutet för konungens
räkning mycket underd. beröm och tacksägelser inflöto. Vid
ryska hofvet begynte man nu med mindre återhåll betyga sin
uppmärksamhet uppå de ifrån Sverige om dåvarande hågen för
krig inlöpande efterrättelser. Uti februari månad yttrades det i
synnerhet, då ryske fältmarskalkarne Münnich och Lascy voro
på befallning i Petersburg att vara tillstädes vid öfverläggningarne,
som plägades öfver den krigsoperationsplanen till nästa
kampagnen, som med romerske kejsaren äfvenväl till den ändau till
ryske hofvet afsände generalen Markis de Botta skulle
koncer-teras. Man tillböd kejsaren penningar i stället för
lijelpsänd-ningen och brukade till pretext, att man sjelf behöfde sina
trupper till det ifrån Sverige till förmodande angrepp. Ehuruväl
nu envoyén von Nolcken sökte vid tillfällen ined goda skäl att
visa ogrunden af de därom utspridde rykten, hvartill illviljare
ej hade någon anledning, än den uti hvar fri nation vanliga och
ej till förekommande olägenheten, att privat folk och ungdomen
på värdshus och andra samqväm yttrade sitt tänkesätt, som
regeringen likväl förmådde att altid halla i sine skrankor; sa
androgs däremot landtmarskalkens vid början af riksdagen inför
konungen å samtlige riksens ständers vägnar liållne tal och i
synnerhet de då brukade ordasätten om ett nesligt stillasittande,
kunnandes en sådan mans ord ej anses af så ringa värde, som
annat privat folks utlåtelser. Därjemte fogade ryska hofvet
åtskillige anstalter till defensive mått å finska sidan, som
tillförene ej varit påtänkte, samt bidrog å sin sida alt görligt till
den under franska mediationen påbegvnte fredshandlingen med
Ottomaniska Porten, hvilkens afslutande allenast berodde på de
med romerske kejsaren till fastställande vilkor.
Alt detta gjorde likväl ingen den ringaste ändring uti
fullföljandet af de mått, som den vid riksdagen rådande pluraliteten
påsyftade. Oin deras verkställande i framtiden trodde man ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
