- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Nionde årgången. 1889 /
140

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

140

EMIL SVENSÉN

till ända; och bland de kristna folken var den tron allmän, att
under loppet af är 1000 skulle verlden förgäs och yttersta domen
komma. Denna tanke hade under det tionde århundradet fylt
folkens sinnen med fasa; och forskare af mycket hög rang ha
velat spara dess verkningar ända upp i Nordanlanden. Så har
det uttalats, att den affattning, som de urgamla nordiska myterna
om verldens ursprung och undergång vid denna tid erhöllo i
Vö-luspà, icke blifvit utan inverkan af den kristna tanken om
verldens nära förestående slut, Vid en tid då sinnena voro mättade
med fantasier öfver de yttersta tingen, och då alla gamla myter
om verldsförstöring och verldsförnyelse måste vakna till nytt lif,
var det alltså, som Leif Eriksson fann det nya landet. I en
verldstrakt, där redan Grönlands upptäckt vidgat gränserna för
nordbons geografiska vetande, måste redan detta land med sina
aldrig smältande isjöklar förefalla såsom en med outforskade
hemligheter uppfyld trollverld; och i ett haf, uppfyldt af ständigt
nya och hittils okända faror, måste hans upptäckt varit väl
egnad att fylla sinnena med en vördnadsfull bäfvan. Nu voro
folken väl beredda att mottaga de underbara sagor, soin hastigt
torde Bpridt sig om huruledes Leif den lyckosamme bortom den
kända verldens gräns funnit en afbild af Ginungagap, af det
mytiska urtidssvalget, där Niflheims och Muspelheims makter
voro stadda i en evig brottning, och huru han än längre bort
funnit ett land, der själfsådda åkrar växte liksom på den nva
jord, som Valan såg höja sig ur verldsbranden.

Det är en ständigt förnyad erfarenhet, att hvarje folk, som
vidgat området för sina geografiska kunskaper, äflas att i de nva
landen se sina forntidssagor förverkligade, att dit förlägga platsen
för sina gudars och hjältars bragder, och att där återfinna de
underland, om hvilka deras forntida sångare siat. Allt ifrån den
tid, då helleniske sjöfarande på Italiens vestra strand sökte efter
trollmön Circes ö, och till den tid, dä de spanske
upptäckts-fararne i Floridas urskogar spanade efter den eviga ungdomens
källa, ser man denna företeelse åter och åter upprepa sig. Ej
hade det då varit underligt, oin våra nordbor i de tider, då
världens slut med hvarje dag var väntadt, i det nyfunna landet
bortom världshafvet hade sett en hägring af Valans nya jord;
— ej underligt dä, om han, som i själfva det isiga Grönland
infört kristen tro och bragt de gamle gudarne på fall, oin Leif
den lyckosamme själf förefallit dem lik en ny Leiftraser, som i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:01:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1889/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free