Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
wilhelm erie svedelius
Det var med mycken tvekan Svedelius sökte denna plats,
och det var visserligen icke med glädje han mottog den. Han
var med de innerligaste band fästad vid Uppsala universitet och
dess studerande ungdom och han har sjelf sagt, att det var med
smärta han nu lemnade sin verksamhet såsom en af dess lärare.
Men han lemnade den ändock, nu, som alltid, trogen sin
grundsats, att »hvad förnuftet bjuder såsom rätt och godt, det bör man
göra, äfven om det kännes därvid såsoin hjertat ville smälta bort
eller brista sönder».
Med fast föresats att göra sitt bästa for att väl fylla den
plats, som ban på egen ansökan hade erhållit, begaf han sig
till Lund. Han mottogs der med välvilja och förtroende, och
ban har mångfaldiga gånger, så väl offentligen som enskildt,
talat om den tacksamhet, som han var skyldig Lunds
universitet, »dit han kom helt okänd och möttes med trofast bistånd
och öfverseende godhet, och där ingen var som bad honom flytta
därifrån». Särskildt under hans äldre dagar synas hans minnen
från Lund hafva stått fram såsom i ett förklaradt ljus, och han
var alltid angelägen oin att då Uppsala gästades af någon lärare
från Lunds universitet, söka likasom gengälda något af den
vänlighet, som han sjelf vid detta universitet fått röna. Men
rotfast kände han sig dock aldrig i Lund: ungdomens, fosterbygdens
minnen stego oupphörligt fram, manande honom tillbaka till
Uppsala, och det var med en jublande känsla af glädje, som
ban 1862, utnämd till skytteansk professor, återvände dit för att
intaga den plats och utöfva den verksamhet, hvarom han sedan
sitt 15:de år hade drömt.
Den tid, som nu kom, blef ock tiden för hans rikaste
verksamhet. Den literära och vetenskapliga författareverksamhet,
som han vid sidan af sin lärareverksamhet utöfvade, hade under
hans vistelse i Lund ej hvilat. Vi erinra särskildt om hans
skrift oin »Historiska studier» (1857) och om hans afhandling
om »K. Gustaf I och hans tidehvarf» (1858), hvarjämte vi kunna
nämna, att ban under denna tid utarbetade ett större, ännu
otryckt, arbete oin den Schleswig-Holsteinska frågan. Men efter
hans återkomst till Uppsala fortgick hans författareverksamhet
med en fart, som inan väl må kalla rastlös. Såsom ledamot
af Svenska akademien, där ban tog inträde 1864 ined ett
minnestal öfver sin företrädare därstädes, C. A. Hagberg, lemnade han
till dess handlingar hvart annat eller hvart tredje år en minnes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
