Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄTTEN VON MENODEN OCH LIVLAND UNDKll SVENSKA VÅLDET 207
att fatta fast fot i Kstland 1343, da de förtryckta esterna, som
skakade pä sina bojor, anropade Svea-konungen om hjelp och
erbjödo sig att gifva sig under hans välde1. Ännu många är
därefter var det Magnus’ afsigt att skaffa sig fast fot på andra
sidan Östersjön. Kn dylik plan var icke främmande för Sturarna,
ej heller för Gustaf Vasa. Genom sistnämnde konungs regering
hade Sverige fatt samla sina krafter såsom aldrig tillförene.
Reformationen hade lyft folket i religiöst och sedligt afseende,
reduktionen af kyrkogodsen hade gifvit staten fästa och säkra
inkomster, landet, som förr varit sönderslitet af inre fejder, var nu
enadt under en stark konungamakt. Riket och nationen svälde
af en ungdomlig kraft, hvilken såsoin hvar och en sådan ville
skaffa sig ett nytt och större fält för sin verksamhet. Att denna
kraft fann sitt första uttryck eller fick sina första ledare i Gustaf
Vasas tvänne äldsta söner är icke underligt. Man måste ogilla
den lättrogenhet och det ungdomliga öfverdåd, som de i förstone
visade i sina förhandlingar med livländarna, och ännu mer det
sätt, hvarpå de bedrefvo underhandlingarna bakom ryggen på
den gamle konungen, sin fader. Men trots detta fanns det nog
en sund kärna i deras planer pä Livland. Detta kan man ju
se däraf, att den försigtiga »gamle kung Gösta» sjelf förklarade
att »han i Reval icke ville tala någon ny potentat so:n granne,
skulle ban än därför sätta sitt konungarike på spel»2. Och nu
fikade icke allenast Polen och Ryssland utan äfven Danmark
efter vissa delar af eller oin möjligt bela den sönderfallande
livländska federativstaten.
Livländarne klaga sä mycket öfver sina grannars
rofgirig-het, men man bör komma ihåg, att pä samma gång som Livlands
maktlöshet retade roflystnaden hos grannarna, hade alla dessa
gamla oförrätter att hämnas. Därtill kom ock, särskildt hvad
Sverige angår, att livländske ordensmästaren genom sina
förespeglingar på allt sätt sökt kittla och uppegga hertig Johans
ärelystnad. Ordensmästarens försök att genom den unga furstens
lättrogenhet narra åt sig stora penningesummor, vitna ju Uf ven
om ett visst slags roflystnad.
Emellertid var det en skickelsediger händelse, när Erik XIV
lät Revals borgare samt llarriens och Wirlands ridderskap af-
1 Bunge, Das llerzogthum Estland unter den Königrn von Dänemark, a.
Ii8—82. Han. Hildebrand i Hi«t._tid»kr. 1882, ». 107, 208; l.iv- Ent-
und-Xur-liLodi«rhe8 Urkuudenbueh n:rin 967, Itfii), 970.
1 C. Annerstedt, Grundläggningen af avenaka väldet i Livland. s. 29.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
