Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
A. HAMMARSKJÖLD
i hans handlingssätt. lians krig mot Ryssland hör till de
ärofullaste sidorna i var historia. Hans insigter i krigsväsendet
synas mig ha varit allt för mycket teoretiska och hans
fälttågs-planer voro oftast kanske allt för kombinerade för att ha kunnat
lyckas. Det är dock att märka att det först är genom hans
krig, som svenskarne egentligen lärde sig krigskonsten.
Konungen drog fram många dugliga män och belönade dem
som utmärkte sig. Hans Björnson (Lejon) och Claes Åkesson
(Tott) vunno genom sitt försvar af Reval1 1570—71, liksom
Hornarne 1577, stor ära och det största erkännande. Göran
Boijes seger2 vid Wendel! öppnar den lysande segerbana, soin
först skulle ända på Pultavas fält. Karl Henriksson Horns och
Pontus De la Gardies fälttåg torde höra till de mest lysande
bladen i vår historia. Visserligen bidrogo polackarnes samtidiga
segrar till svenskarnes, men desses lika mycket till de förres.
Dessutom hade bade svenskar och polaekar stor hjelp af de
krimska tatarernas klian, som genom Johans sändebud gång på
gang förmåddes infalla i Ryssland, och som äfven var mycket
angelägen om Johan III:s vänskap. Ett par gånger hade khanen
sändebud hos den svenske konungen.
Genom det kraftiga understöd Johan III gaf sina fältherrar
har han sin andel i deras framgångar. Pontus De la Gardies
armé var vid slutet af kriget betydlig och utgjorde öfver 30,000
inan reguliert krigsfolk. Konung Stephans armé var visserligen
större, men lians reguliera trupper torde dock på långt när ej
varit sa talrika3 som Johan Ill:s.
1 Th. Nchiemann vill i sinn »Chnrakterköpfe und Sittenbildcr» både i sin
uppsats oin »Johann Tauhc nnd Eilert Kruse» oeh i den om »Magnus König
vou Livlaud göra gällande, att det förnämligast var Revalsboarue som försvarade
staden. Utan att vilja förringa de tappre borgarne» förtjenster, miiste jag dock
framhålla. att nr riksregistraturet det kan bevisas, att den svenska besättningen
betydligt öfversteg de väpnade borgarnes och deras värfvade knektars styrka. Att
Karl Henriksson varit svensk befälhafvare 1 ">70—71, såsom flere svenske och
utländske historieskrifvare och sist Gotthard v. Hansen sagt (Beiträgc zur Kunde
Kat-, Liv- und Kurlands, III. h. B, s. 281) ur orikligt. Jag torde en annan gång
återkomma bärtill.
a Hyska hiiren uppgifves ha varit 18.00(1 man. Göran Boije hade 3 fänikor
svenske knektar, o fanor ryttare och en liten fänika revalske stadsknektar. Han
uppgjorde plauen till anfallet och föreslog den för polske fältherren Andreas
Sapieha, som med sin styrka eller 2,000 polska ryttare också öppnade striden,
kastande det tatariska rytteriet öfverända, men först när svenskarne grepu in,
vardt striden allmän. Het var med svenska infanteriet Göran Boije afgjorde
slaget, framför allt då han stormade det befästa ryska lägret, hvars hela artilleri
han tog. Se Busse, »Herzosr Magnus König von Livland», 8. 134—135.
3 11 fanor ryttare eller 10.7115 man, 17 fiinikor knektar eller 19,783 nian.
Dessutom skulle ryssarna från Savolaxsidan anfallas uf 5,000 man. Se »Registr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
