- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Nionde årgången. 1889 /
216

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

216

A. HAMMARSKJÖLD

Utmärkta män och det af alla klasser förberedde Gustaf
Adolfs tid, men sådana följde också efter densamma. Den gamla
adeln har äfven under Karlarnas tid att uppvisa utmärkta inan,
t. ex. Johan Gyllenstjerna och Magnus Stenbock, men ur de
ofrälse klasserna eller de nvadlade ätterna framträda nu män,
soin kunna täfla med de flesta af den gamla adelns yppersta.
Få, om ens någon, torde ha gjort fäderneslandet bättre tjenster
än Erik Dahlberg och Simon Grundel Helmfelt, hvilka begge
fältmarskalkar voro födda ofrälse. De nvadlade Mathias Björnklou,
Erik Lindsköld och Gustaf Cronhjelm äro alla utmärkta
statsmän eller lagstiftare. Mänga andra af den gamla eller nya adeln
kunde uppräknas, men’de nämnde torde vara nog för att visa,
att vårt folk i intellektuelt afseende icke var i sjunkande, då
vår storhetstid kämpade sin sista strid.

Det har sagts, att Sverige under sin storhetstid är att likna
vid en dvärg i en jättes rustning. Sanningen häraf kan jag
för min del dock icke inse. Var det mot en dvärg som tre
sådana makter som Ryssland, Sachsen-Polen och Danmark
behöfde förena sig för att kunna störta honom. Var icke det stora
nordiska kriget en verklig jättestrid, och om så var, kan man
väl ej säga, att Sverige endast var en dvärg i en jättes rustning.

Det torde mera öfverensstämma med sanningen, om man
säger, att ingen svensk konung förfogat öfver så stora nationella
krafter som Karl XII, men också att ingen på ett
ändamåls-lösare sätt användt och föröd t dessa krafter. Hans armé var
vid krigets utbrott en af de största och yppersta som vår
verldsdel dittills skådat. Om denna för sin tid så väldiga här blifvit
använd, där den borde ha användts, torde Karl XII äfven då
blifvit »den öfver bela verlden högt berömde konungen», dock
utan att detta skulle kostat Sverige dess storhet och makt.

Man har under intryck af livländarne velat göra gällande,
att reduktionen i Östersjöprovinserna har vållat det stora nordiska
kriget och därigenom beredt Sveriges fall. Det är att tillägga
reduktionen och Livland allt för stor vigt. Äfven utan denna

först efter slaget vid Stångebro vardt öfverste öfver hertigens hela infanteri.
Hegistraturet visnr. att han rednn före slaget blifvit detta, liksom Anders
Lennartsson öfver hela rytteriet. De tappra vapenbröderna stupade begge i Livland.
den sistnämnde soin fältmarskalk i det blodiga slaget vid Kirkholm lGOf), som
han hade afradt sin kungliga herre att böria: Samuel Nilsson äter 1(»07, han
var då ståthållare i Narva och fåltöfverste för »vår och riksens i Livland stående
nrinë och krigsmakt». För hans hustru och barn sörjde konungen frikostigt. De
sistnämnde måtte ha dött vid belt unga år.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:01:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1889/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free