Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
A. HAMMARSKJÖLD
Detta skulle ha händt, mena de, om hans lif ej ändats genom iden
unseligen Kugel bei Lutzen».
Livländarne tro således, att Gustaf Adolfs mål varit den
tyska kejsarkronan, men att detta varit fallet kan ej bevisas.
Enligt Axel Oxenstiernas ord till Bengt Oxenstierna 1 lär
konungens plan ha varit att först tvinga kejsaren och ligan till fred
och därefter att kasta Danmarks rike öfver ända och förena
alla de tre nordiska rikena till ett kejsardöme Skandinavien,
som i förbund med Tysklands protestantiska furstar skulle ha
bildat en motvigt mot de katolska makterna. Har detta varit
konungens plan, så har ett fullständigt Östersjövälde varit
hufvud-målet för hans politik. Men om så är fallet, hade visst icke
Livland och de andra Östersjöprovinserna blifvit återförenade
med Tyskland. I alla händelser skulle Gustaf Adolf, som var
så stolt öfver sin svenska härkomst eller att ban icke sprungen
var af främmande blod, utan »af fäderneslandets fäder och svenska
ridderstnär, som Sveriges frihet fordomdags ridderligen försvarat»,
aldrig tillåtit, att Sverige eller ett enadt Skandinavien nedsjunkit
till en ancilla under Tyskland. Och hvad den olycksaliga kulan
vid Lutzen beträffar, sa torde livländarne ha större skäl att glädjas
öfver henne än harmas. Tv oin Gustaf Adolf fått längre lefva,
hade ej den livländska provinsialismen fått utveckla sig, så som
den fick några år efter hans död redan under lians dotters regering.
Men lika mycket som livländarnes beundran, tacksamhet
och drömmar om, hvad ban skulle lia gjort, såvida han fått
lefva längre, låter Gustaf Adolf för dem framstå i en snart sagdt
förklarad dager, lika mycket ha deras obillighet, bitterhet, ovilja
och sårade högmod framställt Karl XI i en förhatlig dager. Att
de under denne konungs regering fingo utstå många
vedervärdigheter och lidanden, må icke förnekas, men fråga kan blifva,
om icke de sjelfva mera bära skulden härför äu konuugen. I
alla händelser äro deras omdömen om Karl XI i högsta måtto
orättvisa. En af de förnämsta livländarne under 1700-talet K.
F. Schultz von Ascheraden säger om Karl XI: »emedan han
visste ined sig att lian hvarken var bestämd till eller hade
talent för att blifva en krigshjelte och härförare och att
ban därföre icke kunde uppträda som eröfrare, beslöt ban i
stället att rikta sig på sina olyckliga undersåtars bekostnad och
1 Se vidare hiirou) C. T. Odhner, Gusttif 11 Adolf» tvak» politik, Sv.
Tidskrift 1872. s. 1!>.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
