Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ätten von menoden och livland under svenska vAldet 229
hållit tillbaka eller alltid lagt band på sitt sämre jag, förefaller
otroligt och strider mot hela hans väsen, men så vidt man kan
följa honom, visar han i offentliga lifvet en takt, en värdighet
samt en klokhet och en sjelfbeherskning, som låta honom framstå
i en synnerligt fördelaktig dager. Som enskild person däremot
får man helt andra tankar om honom, men här kan man också
lättare följa honom, än när han uppträder på den politiska
skådebanan. Man återfinner visserligen hos honom äfven som
enskild person ofvannämnda utmärkta egenskaper, ehuru i en högst
sällsam förening med andra. Klarast framträder detta hos honom
som affärsman. Såsom sådan är han visserligen en skarpt, slugt
och merendels äfven säkert beräknande mästare, men listen och
hänsynslösheten få efter omständigheterna vika för våldet och
roflystnaden. Han är i affärer aldrig nogräknad om sättet eller
medlet. Han visar en förunderlig kallblodighet, djärfhet och
slughet i alla de olagligheter han begår, hvilket dock icke
hindrar honom att på allt sätt söka undvika att komma i delo med
lagen, hvilket han genom sin skicklighet och fintlighet oftast
äfven lyckas. Både de, som stodo öfver honom eller voro hans
likar, icke mindre än de, som stodo under honom, fingo erfara,
huru farlig han i affärer var att ha att göra med.
Sveriges mest lysande men också mest slösande ädling,
grefve Klas Tott, riksrådet Hans Wachtmeister, sjelfva den sluge
Bengt Oxenstjerna fingo i mer eller mindre grad lära känna,
hvilken blodsugare eller farlig man han var. En lika bitter
erfarenhet fingo Rigas mäktiga köpmän, men värst dock fattiga
arrendatorer och deras enkor. Han var likväl kanske ännu farligare genom
sin underbara konst att hviska, fresta och förleda än genom sin
slughet att bedraga. Detta fick riksrådet Wachtmeister enka
till sin grämelse erfara. I sitt handlande är han oftast räf och
varg på en gång, understundom ser man likväl endast den
sistnämnde, men då också i all hans glupskhet, grymhet och vildhet.
I grund och botten var Otto von Mengden en man med
djupa lidelser och passioner, men så stark var hans vilja, att
han aldrig förlorade väldet öfver sig sjelf, utom en gång, när
han redan stod vid grafvens rand, men då framträdde också
vilddjursnaturen hos honom i all sin nakenhet.
Han hade användt en lång lefnads ansträngningar, mödor
och arbete för att höja och rikta sitt stånd och sin familj. Och
ban hade lyckats. Då han nu såg tillbaka på hvad han verkat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
