Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
A. HAMMARSKJÖLD
och uträttat, hade han alla skäl att vara tillfredsställd, i
synnerhet sora han icke kände sig besvärad af de medel han användt.
Efter Johan von Mengden, den fräjdade iherrmästaren för
Bröderna af Vår Frus den Heliga Marias af Jerusalem Tyska
IIus i Livland», hade ingen af slägten spelat en sådan roll,
som Otto. Både hans egen ätts och hans stånds ställning
hade varit hotad, samt till och med prekär i slutet af det polska
och i början af det svenska väldet. Men alla dessa faror tycktes
nu ej mera finnas till. I anseende kunde i Livland endast få af
hans ståndsbröder täfla med honom, i makt och inflytande ingen.
Han var nu rikare än någon, som burit hans namn, och en af
de rikaste adelsmännen i Livland. Sjelf var han genom
blodsband befryndad med de lysande och mäktiga slägterna
Tiesen-hausen, Viethinghof, Patkul, Rosen, Hastfer m. fi.
Genom sina egna giftermål, samt genom sina anhörigas,
hade han stärkt nyssnämnda slägtskap eller skaffat sig nya
förbindelser. Ehuru han i svenska väldet icke såg något annat
än ett nödvändigt ondt, hade han likväl vändt sig till Sveriges
drottning och under en vördnadsfull begärans form så godt som
fordrat en högre adlig titel. Den medelmåttigaste svenska öfverste
under trettioåriga kriget hade med större skäl kunnat begära
detta, emedan denne mera gagnat Sveriges rike än Otto von
Mengden. Kristina villfor dock hans begäran och upphöjde honom
till friherre till Altenwoga, hans slägts stamgods. Icke ens som
hertiginna ad interim af Livland1 hade drottningen haft skäl att
pä detta sätt utmärka honom, ty hans förtjenster om Livland
voro knappast annat än förtjenster om dess adel, men denna
hade han också gjort omätligt gagn. Ty det var under hain
ledning, som Livlands adel åter hade fått sig tillförsäkrad största
delen af sina forna privilegier, eller förvärfvat sig nya.
Äfven var det under hans ledning, som den hade fått en ny och
fast organisation, och som den hade bemäktigat sig större delen
af rättskipningen och en stor del af förvaltningen. Och hade
den mera följt Otto von Mengdens råd, skulle den i sistnämnda
afseende blifvit än mäktigare. Kronans makt höll således på att
blifva fullständigt beroende af adeln. Genom sådana tjenster
var det ju icke underligt, att Otto von Mengden hade blifvit
chef för en af Europas stoltaste och mäktigaste adelskorporationer.
Och allt detta, rikedomar, inflytande, makt, stod han nu i begrepp
1 Först efter freden i Oliva kallar sig Sveriges konung hertig af I.ivland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
