Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄTTEN VON MENODEN OCH LIVLAND UNDKll SVENSKA VÅLDET 237
tredjedelar orden, biskopen beliöll endast den återstående, denne
biskop var ock i högsta grad beroende af orden.
Redan svärdsriddareorden hade med otålighet fördragit detta
mera fonnela än reela länsförhållande till biskoparne. Det var
således icke underligt, att denna otålighet blef ännu större, sedan
svärdsriddarne 1237 förenats med den Tyska orden. Ty enligt
påfvens vilja skulle nu äfven denna mäktiga orden för sina
livländska besittningar sta i vasallförhållande till ofvannämnda
biskopar. Högmästaren tyckes visserligen icke sjelf hafva aflagt
trohets- och hyllningseden, utan den livländska landtmästaren,
men det var dock å Tyska ordens vägnar han gjorde detta. Ännu
mera abnormt blef förhållandet, sedan de livländska och preussiska
biskoparna 1246 fått en gemensam ärkebiskop, som till på köpet
1253 äfven vardt biskop af Riga. Ordens ställning till
ärkebiskopen af Riga var således nu ä ena sidan vasallens till
länsherren, men a andra sidan landsherrens till vasallen, enär
kyrkan i Preussen stod under ordens lydnad.
Till en början gynnade påfven mera orden än biskoparne,
men när orden började stödja sig pa kejsaren och pä samma
gäng äfven ville rycka till sig Riga, som dock curian
högtidligen tillerkänt biskopen af Riga, hvars rättigheter sedan
öfvergått till ärkebiskopen, egde ett oinslag hos curian rum till
biskoparnes förmån. Är 1297 började den strid mellan
Livlands landsherrar, som skulle räcka så länge Livlands
sjelfständighet egde bestånd; många freder afbröto visserligen den
långa fejden, men dessa freder voro i sjelfva verket endast
stillestånd. Under nästan hela trettonhundratalet fortgick striden, i
hvilken tidtals alla Livlands landsherrar och korporationer voro
inblandade. Mest förbittrad och hårdnackad var den dock mellan
ärkebiskopen och Riga stad å ena sidan och orden à den andra.
Under första skedet af denna strid eller under 1300-talet
uppnådde Tyska orden höjden af storhet och makt. 1330 tvang
den det mäktiga och stolta Riga till underkastelse. En tid därefter,
1343, kufvade den det fruktansvärda uppror, som utbrutit i det
danska Estland, och som höll på att utbreda sig äfven till
Livland. 1346 förvärfvade den genom köp ofvannämnda del af
Estland. Men ej nog härmed; den hade trotsat sjelfva påfven
och i 49 år fördragit interdiktet, den hade drifvit sin länsherre,
ärkebiskopen, i landsflykt, deu hade vant de olika stiftens
riddare-skap att följa dess ledning. Visserligen hade högmästaren 1366
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
