Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
S. J. BOETHIUS
gjorda förslag, som skulle visa, att Sveriges krigsrustningar för
åren 1793—6 kostade 3643/« t:nr guld och att sålunda Sverige
af Frankrike borde erhålla 2643/, t:nr guld utöfver de 100, som
stipulerats i traktaten af den 14 sept.1 Slutligen bragte han
äfven frågan om de 3 fartygen pa tal, och återkom därvid till
sitt gamla argument, att deras utrustning kunde såra Danmark.®
Hvilka föreställningar han gjorde sig om resultaten af dessa
framställningar, visa hans bref till Staël. Den 15 dec. 1795
skref han till denne, att Le Hoc måste medgifva, det Sverige
behöfde 3 gånger så stora subsidier samt att de 3 fartygen borde
afprutas, och den 11 mars 1796 berättade ban, att ambassadören
visserligen under första tiden efter sin ankomst framstält ganska
starka invändningar mot att subsidierna borde anses såsom en
ersättning för de förflutna årens rustningar, men slutat med att
»halka öfver» dessa invändningar samt »åtminstone tyst» erkänt
att det nu mindre vore fråga om det förflutna än om att göra
Sverige starkt för framtiden. Sparre syDes emellertid härvid
hafva varit något sangvinisk, ty deu 24 frimaire (15 dec.) 1795
skref Le Hoc till sin regering om subsidiefrågan: »Det vigtigaste
är att segra vid Rhen och hota Wien; då skall Ryssland
respektera Sverige. Se där de subsidier vi böra gifva våra vänner»,
och med afseende på fartygen berättade han i samma bref, att
han svarat, att det vore tillräckligt, om de blott funnos färdiga.
Till något positivt resultat ledde salunda ej häller Sparres
underhandlingar med Le Hoc vid årsskiftet, och äfven om han
genom dem så fullständigt, som han trodde, hade lyckats vinna
ambassadören för siua syften, så blef detta betydelselöst, ty
Le Hoc själf var ej någon grata persona för den nya franska
styrelsen. Det var sa långt ifrån att denna var hågad att låta
honom utöfva något bestämmande inflytande på Frankrikes
politik gent emot Sverige, att den ej ens ville behålla honom
såsom ambassadör. Af hvad vi känna om Le IIocs föregående
uppträdande under revolutionen,3 följer nästan af sig själf, att
lian måste hafva sympatiserat med det moderata parti, som
dukade under den 13 vendémiaire, och detta bestyrkes af ett
brefkoncept till honom från Lacroix, hvilket tyckes gifva vid
1 Journalen den 12 dec. 1795. Handlingen ünneB i Fr. utr.-mi»:t ark.,
och har sålunda af Le Hoc blifvit tillstäld fr. regeringen.
2 Se ofvan s. 39.
3 Se s. 43.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
