Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gustaf" iv adolfs förmyndareregering och fbanska revolutionen 305
gens lärare chevalier de Surmain tillät sig en framställning i
samma syfte till konungen själf, och denne underrättade hertigen
och Reuterholm härom, inberättade Sparre Engelsmannens
tilltag. Samtidigt började ryktena om det omedelbart förestående
fredsbrottet ankomma, och general Budberg iakttog en hotande
hållning. Förbittrad öfver att audiens hos konungen vägrats honom,
höll han sig instängd, ville ej mottaga besök af någon svensk
och tillbakavisade de försök, som gjordes att af honom erhålla
upplysningar om kejsarinnans afsigter. Genom alla dessa
omständigheter bröts Reuterholms mod, och han såg slutligen ej
någon annan utväg än att falla undan för den storm, han så
öfvermodigt uppväckt. Får man tro Sparres framställning, bör
begynnelsen till detta märkliga omslag förläggas till natten mellan
den 23 och 24 mars, och utgör den biljett, som Reuterholm tidigt
på morgonen den senare dagen skref, till Sparre, det första
yttre tecknet däraf.1 I denna biljett omtalar Reuterholm, att
tanken på Ryssarnes omedelbart förestående infall i Finland
hållit honom vaken större delen af natten, och att han därunder
omsider fått några idéer, som han trodde »infallibelt skola hindra
blodsutgjutelse». Men dessa idéer de bestodo enligt Sparre just
i att söka åstadkomma en uppgörelse med general Budberg.
Han ville nämligen låta en ung ryttmästare Stockenström tränga
sig in hos denne för att utforska, om ej generalen hade uppdrag
att träffa någon öfverenskommelse. Reuterholm lät genom Sparre
meddela hertigen sin idé, och denne gillade den, men valde till
sändebud i stället för Stockenström baron H. von Essén. Denne
blef verkligen mottagen af Budberg bland annat därför att han
varit en af Gustaf Hirs vänner,2 och mellan dem började nuen
underhandling om vilkoren för en förlikning.
Härvid kom konungens obenägenhet for det mecklenburgska
giftermålet Reuterholm väl till pass. Gustaf Adolf synes
visserligen ej haft lust att böja sig för Ryssland; sedan han fått läsa
Stedingks krigiska rapporter, skall han hafva utropat: »Välan,
vi skola slåss»! Och då hertigen beklagade, att hans pligter
som riksföreståndare hindrade honom att själf taga befälet i
kriget, skall konungen hafva yttrat: »Jag skall gå själf»!8 Men
från förlofningen ville han fortfarande frigöra sig, och den 2
1 Tryckt ho« Schinkil-Behgmax, III, «. 180.
2 Budberg till Katarina deu •/„ apr. K. H. S. A., IX, ». 227.
3 Le Hoc till Diruktoriet den 12 germinal (1 apr.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
