Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gustaf" iv adolfs förmyndareregering och fbanska revolutionen 319
panten på freden och vänskapen mellan Sverige och Ryssland.
Perrochels depecher bekräfta denna hans obenägenhet samt gifva
tillika vid handen, att konungen styrktes däri af åtskilliga sina
franskt sinnade vänner, bland hvilka Perrochel liksom förut
Rivals1 framställer Rosenstein såsom den mest inflytelserika.
Liksom Rivals sökte han nu sätta sig i förbindelse med denna
krets för att därigenom inverka på konungen, ehuru detta
försvårades af fruktan för regeringens spioner.2 Slutligen lyckades
han dock få ett möte med Rosenstein, hvilken han uppgaf vara
af ryktet designerad till minister. Under samtalet lade denne i
dagen de bästa åsigter både om revolutionen och det franska
förbundet, beklagade de närvarande förhållandena, men uttalade
sitt hopp om framtiden. Da Perrochel frågade, hvilka
konungens afsigter med den lyska resan voro samt hvad han
(konungen) skulle göra, om han därunder tvingades till några
förbindelser, svarade Rosenstein, att konungen hade rest »med de
bästa afsigter» (les intentions les pius convenables), att han ej
ämnade afhandla någon affär med kejsarinnan, men att han
(Rosenstein) ej kunde svara pa den sista frågan före konungens
hemkomst.
Vidare omtalar Perrochel, att han mottagit följande
meddelanden, hvilka dock ej voro officiella: konungen vore besluten
att ej gifva vika för kejsarinnans önskningar; Reuterholm och
Essen, som voro hängifna Ryssland, skulle söka tvinga honom
till förlofningen med storfurstinnan och till att tala därom i
Petersburg, men konungen skulle förställa sig och ej afsluta något;
det vore då att vänta, att kejsarinnan i sin harm skulle
förklara krig, och därför frågades, om den franska regeringen i
sådant fall ville stå fast vid alliansen. Nationen vore villig att
göra sitt yttersta, men ställningen vore svar i anseende till
finansernas dåliga skick och flottans förfall; det vore därför ej nog,
att direktoriet lemnade hjälp till våren, utan man måste på
fölhand öfverenskomma om ett politiskt system, och konungens
parti räknade pä att i november få underrättelse om direktoriets
afsigter antingen genom Perrochel eller någon hemlig agent,
hvilken skulle uppträda såsom resande.3
1 Se ofvan ». 33.
3 Depecher den 25 och 29 termidor (12 och IB aug.).
3 Depech den 12 fructidor (29 aug.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
