Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om r1ksp.äd8utnåmninqabne under ulrika eleonoras regering 367
såsom rådsherrar, då deras äldre ämbetsbröder gjorde förbehåll därom,
när hela rådet den 23 Jan. kallades att på riddarhuset sammanträda
med adeln och de andra stånden för att besluta om Ulrika Eleonoras
val till drottning. Men De la Gardie och Bonde, som ej tagit
inträde i rådet före riksdagens början, betraktades ej såsom riksråd utan
blefvo såsom ledamöter af adeln invalda i sekreta utskottet; och
likväl hafva de såsom riksråd underskrifva valakten af den 21 febr.
då De la Gardie till och med satt sitt namn före Banér, såsom han
ock framgent behöll rangen framför honom! Det var en af de flere
inkonseqvenser, hvartill förnekandet af Ulrika Eleonoras konungamakt
före valet ledde.
Enligt denna framställning voro, vid riksdagens början, riksråden
alltså 15, uämligen de 11 äldre och de fyra nyssnämnda, som blifvit
kallade af Ulrika Eleonora. Men den nya regeringsformen, sora
ständerna nu uppgjorde och drottningen antog, föreskref, att riksrådet
skulle bestå af 24 ledamöter; och då ständerna skredo till att
upprätta förslag till fyllande af det föreskrifna antalet, så ansågo de
endast åtta platser vara lediga i rådet.
Ständerna räknade alltså 16 varande riksråd — hvem var då
den sextonde? Man har härvid icke anledning att tanka på någon
annan än Örnstedt eller Lewenhaupt. Men Lewenhaupt kan det ieke
vara, äfven om han skulle hafva blifvit utnämnd i dec., ty ban
uppfördes på ständernas förslagslista och betraktades således af dem icke
såsom redan varande riksråd. Återstår då endast Örnstedt. Men
hvarför skulle Ömstedts riksrådsfullmakt respekteras mer an De la
Gardies och Bondes? Ja, därpå kan jag icke svara, endast gissningsvis
framställa ett förslag till svar. De två sistnämda hade infunnit sig
vid riksdagen; men icke Örnstedt. Måhända hade då de två, under
enskilda öfverläggningar mellan de ledande tnäDDen, frivilligt afstått
från att söka göra drottningens kallelsebref gällande mot löfte att få
intaga sina hedersrum såsom föreslagna af ständerna; och då någou
dylik öfverenskommelse med den frånvarande Örnstedt ej kunde träffas,
hafva riksdagens ledare måhända ej velat stöta den högt aktade, men
såsom det säges lätt uppbrusande mannen, genom att underkänna den
värdighet, som drottningen honom ämnat. Detta är blott en gissning,
ett försök att förklara hvad som förefaller oförklarligt. Säkert är, att
Örnstedt under riksdagens lopp omtalas med titel af riksråd, i en
skrifvelse af arfprinsen Fredrik, som i sekreta utskottet refereras1; och
detta tyckes antyda, både att Örnstedt var den, som räknades såsom den
sextonde rådsherren, och att det icke var någon förändring i
drottningens tänkesätt, som gjort, att han icke tagit plats i rådet; ty i
sådant fall hade väl icke arfprinsen gifvit honom riksrådstiteln.
För att upprätta förslag till de lediga riksrådsämbetena valdes
ett utskott af 24 adelsmän, 12 prester och 12 borgare. Enligt
regeringsformen skulle »tre de värdigaste till hvart ledigt ställe
uppföras». Vi veta, att man längre fram tillämpade detta så, att ett
särskildt förslag på tre personer uppsattes för hvarje plats, som skulle
1 Cederschiöld, Riksdngen 1719, p. 198.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
