Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anton blomberg, marskalk bernadotte
5
denna framställning än har blifvit, och så underhållande den på sina
ställen än är, torde den dock knappast passa som inledning. Hela
denna afdelning hade tålt vid att icke så litet reduceras samt
framför allt underkastas en sorgfällig omarbetning i formelt afseende. Vi
tro ock, att hela arbetet skulle hafva vunnit i klarhet och reda, om
författaren börjat med »Béarn och Pau, land och folk» och
Bernadottes ungdom, och först därefter låtit skildringar af de olika franska
folkklasserna samt af den franska krigshären följa.
En annan anmärkning, som vi också anse oss böra göra, är, att
förf. låter sina öfriga skildringar allt för mycket inkräkta på sin
framställning af Bernadottes ungdom och första krigsår. Trots d:r
Blombergs aktningsvärda bemödanden har denna del af hans bok blifvit
mindre underhållande, än hvad den bort blifva. Förf. borde äfven
något intressantare och sakrikare ha kunnat skildra början af
Bernadottes och Bonapartes förhållande till hvarandra.
Till de intressantaste kapitlen i arbetet hör det, som handlar oin
»Bernadotte i Wien». Äfven i formelt afseende är detta kapitel ett
af de bästa, liksom det. som handlar om »förste konsuln och kejsaren».
Nionde kapitlet lär oss känna »några sociala förhållanden inom
republikens tid» samt Bernadottes giftermål; sammanhanget mellan
dessa båda afdelningar är dock så godt som intet. Så intressanta de
sociala förhållandena än äro — skildringen af Madame Recamiers
hotell, förmak, badrum och sängkammare är synnerligen pikant och
torde torde nog i hög grad intressera de flesta läsarinnor — så ligger
dock denna skildring väl mycket på sidan om sjelfva ämnet eller
»marskalk Bernadotte, skildringar af hans tid och hans lif», för att
få ett så stort utrymme sig tillmätt. Denna frikostighet faller så
mycket mer i ögonen, då man jämför densamma med forf:s knappa
framställning af Bernadotte som krigsminister.
Man måste ju erkänna, att Bernadotte både under republiken
och kejsardömet i det hela taget på långt när ej spelade samma
framstående rol, som t. ex. Jourdan, Hoche, Moreau, Masséna, för att
icke tala om Bonnparte. Strängt taget kan man säga, att Bernadotte
i Frankrike endast vid ett tillfälle fick ett verkningsfält, som
motsvarade hans stora och lysande begåfning, näiul. de tio veckor han
år 1799 var Frankrikes krigsminister. Men den storartade
verksamhet, som han i denna ställning utvecklade, och det inflytande,
som han därunder i följd af sitt organisatoriska och strategiska snille
kom att utöfva ej blott på Frankrikes, utan ock på Europas öden,
har d:r Blomberg icke framhållit, som man har rätt att kräfva af en,
som skrifver Bernadottes historia. Svederus har, stödjande sig på
Jomini och flere andra berömda författare, gifvit många vigtiga
upplysningar i denna sak. Före Svedérus har Touchard Lafosse påpekat
åtskilligt, som i hufvudsak tyckes vara öfverensstämmande med verk-
groasen Revolution bis zur Gegenwart. Aus dem Leben des Generals der
In-fanterie z. D. D:r Heiurieh von Brandt, andra historieskrifvare och
memolre-författare att förtiga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
