Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vestergötlands fornminnesförenings tidskrift
2 3
ankomst synes ref. vara väntad inoin icke allt för lång tid; den kan
ej gärna tänkas följa först under året efter. Skulle v. Bremens
skrifvelse ej höra till 1360, hvart skulle den då föras! Blott 1359 torde
vara antagligt och brefvet i så fall gifvet den 2G aug. 1359; men är
det möjligt, att så snart efter öfverenskommelsen nf den 17 aug. ett
närmande skett mellan hertigen och Valdemar, som kunnat ge upphof
åt ryktet om »finné treuge» dem emellan? Ref. tror det ej.
För öfrigt skänker det föreliggande bandet i riklig mängd
kulturhistoriska upplysningar, som, låt vnra till största delen rent
meklen-hurgiska, äro af stort intresse, t. ex. förbud att sälja kött efter
själf-döda kreatur (n. 8707), adelsmän som fått borgarrätt (n. 8809) etc.
Om handelsförbindelsen ined nuv. Sverge vittua flere urkunder t. ex.
8790.
Redaktionen är gjord med synnerlig omsorg och lemnar, kan ref.
väl säga, så godt som intet att önska. I Jon Hjärnes ni. fl. bref n.
8520 bör väl i st. f. Heynekin de Sanewitze läsas H. de Tamewitzc,
oeh i noten till samma urkund uppgifves oriktigt, att den afskrift,
Rydberg II, s. 255 anfört, finnes i Köpenhamn, det bör naturligtvis
vara Stockholm. Sigillbeskrifningarne, för så vidt de afse svenska
sigill, skulle utan tvifvel hafva vunnit på, att utg. tagit inera hänsyn
till B. E. Hildebrands »Sigiller från Sverges Medeltid» och
sigill-uppgifterna i Svenska Riksarkivets Pergamentsbref.
K. G. Grandinson.
Vestergötlands Fornminnesförenings Tidskrift. Fjerde och femte
häftena. Utgifvare Karl Torin. 112 sid. + Vestergötlands
Runinskrifter samlade af Kaiil Torin. Tredje samlingen.
Stockholm, 1888.
Vestergötlands Fornminnesförening tillhör ej de allra älsta af
de under åren 1856—-1869 stiftade landsortsföreningarna, inen har
dock förlidet år bestått i ett fjärdedels århundrade och därunder
utvecklat eu verksamhet värdig den minnesrika Vestgötabygden och dess
stora historiska traditioner. Föreningen eger i Edåsa kyrka ett
museum för större, hufvudsakligen kyrkliga föremål och hyser
förhoppning att i eu sj alltför aflägsen framtid kunna i en egen byggnad
inrymma alla sina arkeologiska, historiska och etnografiska samlingar.
Sedan 1880 ha årssainmaukomster regelbundet hållits, som »alltmera
artat sig till en verklig högtidsdag» för staden och orten; de ha under
de sista åren därjämte firats med historiska eller arkeologiska föredrag.
Verksamheten är så mycket förtjänstfullare, som föreningen hittills
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
