Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
öfversigtf.r och granskningar
bestridt alla sina omkostnader endast med ledamöternas årsafgiften
Ett nytt bevis på sin lifskraft har den gifvit i det med planscher rikt
försedda dubbelhäfte af dess tidskrift, smn förlidet år, det tjugofemte
af dess tillvaro, utkommit Föreningens »intendent» bibliotekarien
Karl Torin har till stor del fyllt detsamma, men äfven andra
intresserade medlemmar ha lemnat bidrag. Sekreteraren direktör F. Nordin
har sålunda tecknat föreningens öden under de jrån^na åren. Hektor
F. Ödberg meddelar därpå en förteckning öfver räfstetingsdonibref för
Vestergötland under medeltiden. Förteckningen är utaf intresse, såsom
vitnande om de växlande former, som i detta hänseende iakttogos.
Herr O. får bland annat tillfälle att göra ett litet inlägg i tvisten
om rätta beskaffenheten af konung Kristoffers landslag, som enligt
honom blott är »ett lagförslag och det i starkt aristokratisk
rigtning». — Hufvudbeviset — att i aug. 1442 (stadfästelsebrefvet skulle
vara af s/s) den lagbok, som i ett doiubref från Östergötland åberopns,
måste vara Magnus Erikssons, är visserligen intressant, men synes oss
ej öfvertygande. K. H. Karlsson har i Hist. Tidskr. 1884 anfört
bevis på att Kristoffers landslag tillämpats i Södermanland 1444, och
det ena dombrefvet torde kunna uppväga det andra. Hafva för öfrigt
lagens föreskrifter i fråga om räfsteting ej tillämpats i Vestergötland,
visar det visserligen, att Vestgötarna vidhållit sina gamla vanor, lueu
bevisar ej så mycket i afseende på själfva stadfästelsen. Emellertid
skulle en samling af räfstetingshref för andra landskap eller hela riket
i samma form som hr Ödbergs för Vestergötland vara lärorik; den
kunde med fordel utsträckas äfven öfver Gustaf I:s tid. — Af hr
Torin meddelas vidare afbildningar af i Edåsa museum förvarade
fornsaker med text, »grafstenar på Vestergötlands kyrkogårdar» med inånga
bilder, »grafstenar i Skara domkyrka» och i Varnhems kyrka ra. m.
Tyvärr finner man, att Skara-biskoparnes grafstenar illa medfarits icke
blott af tiden, utan äfven af missriktad nitälskan eller vinningslystnad.
Ett par anmärkningar må tillåtas. På biskop Brynjulf Gerlakssous
grafsten kan väl svårligen ha stått sa; ordet torde böra läsas sci
(tändt), och sålunda uteslutes möjligheten af den 24 mars som biskopens
dödsdag. — Domprosten Elavus är visserligen så godt som »alldeles
obekant»; att han är densamme som kaniken magister Elavus är
emellertid af handlingarna uppenbart, likaså att han var domprost
redan 1436. — I afseende på Heming Hermanssons miunesruna
hemställa vi till den ärade utgifvaren, huruvida inskriften ej hellre bör
läsas: »tu quisquis erie, qui transieris, sta pieque plora, sum quod
eris, fueramque quod es» o. s. v. — Öfver konungapedagogen Björn
Niklisson Næf meddelas s. 59 en särdeles prydlig grafsten från
Varnhems kyrka. — En onäind gynnare af foreniugen och af Vestergötlands
historia har slutligen meddelat ett antal handlingar, hufvudsakligen
rörande Skara domkyrka, från slutet af 1300-talet ända in på
1700-talet; man finner i denna afdelning åtskilliga teckningar öfver
domkyrkans forna utseende. Bland annat karakteristiskt må ur samlingen
anföras konung Karl XI:» resolution 1692 på en biskop Rudliecks
ansökan, hvari konungen visar sig personligen vara bättre under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
