Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
ÖfyERSIGTER OCH GRANSKNINGAR
hållning, blef allt mer förtvifladt, därom vitnar tydligt nog den
allmänna upplösning och villervalla, soln strax efter konungens död
trädde i dagen.
För att täcka den genom utgifternas ökande och inkomsternas
samtidiga minskning år från år växande statabristen måste
utomordentliga åtgärder vidtagas och för dessa redogör förf. ganska utförligt
(sid. 118—224).
Af alla extraordinära inkomstkällor voro de af konungen eller i
hans frånvaro af Rådet å hans vägnar utskrifna gärderna vigtigast och
bland dem den s. k. kontributionen, som från år 1699 under en eller
annan form utgick alla åren nf Karl XII:s regering, den betydligaste.
Kontributionen, hvilken regelbundet upptogs som tillgång i budgeten,
utgjordes nf egentliga Sverige och Finland samt pålades utan ständernas
hörande, dock till en början efter väsentligen samma grunder som den
bevillning ständerna på riksdagarna 1686 och 1689 åtagit sig. En
s. k. enkel kontribution utskrefs alla åren 1699—1709, utom 1704,
då den fördubblades. Till följd af de timade riksolyckorna måste
kontributionen för år 1710 fördubblas, utoin för allmogen, och den
utgick äfven för åren 1711 och 1712, ehuru då åter »enkel», med
åtskilliga afgifter höjda. Förgäfves hade sekreta utskottet vid 1710
års utskottsmöte klagat landets nöd och hos Rådet hemstält, att den
dubblu kontributionen måtte förvandlas till enkel; Rådet fann detta i
rikets dåvarande svåra belägenhet ogörligt.1 Däremot accepterade
Rådet ett af ständerna framstält förslag om en öfverflödsafgift på
peruker, fontanger och ekipager, som under dåvarande tidsförhållanden
förefaller något egendomlig, men som, ehuru den väckte konungens
misshag, under tre år utgick.
Angående kontributionens belopp under olika tider meddelar förf.
flere uppgifter, som äro af vigt ej minst såsom vältaliga vitnesbörd
om den allmänna välmågans hiistiga tillbakagång på denna tid. Medan
enligt Fabian Wredes ord i Rådet kontributionen »i salig kungens
tid» uppgick till 14 tun. guld, inbragte den år 1699 efter samma
grunder blott 9’/4 tun. guld och år 1710, om hvad sora faller på
de då införda förhöjningarna afdrages, ej fullt 7 tun. guld. I)e
tabeller, som förf. meddelar öfver 1699 års kontribution (sid. 122—3)
och förslaget till 1711 års kontribution (sid. 126—7), hvilket
otvifvelaktigt är grundadt på hvad kontributionen 1710 verkligen inbragt,
äro i flere afseenden särdeles upplysande. De visa, att de Största
skattebidragen denna tid erhöllos från Stockholms stad, hvars anpart
i kontributionen år 1710 utgjorde nära ’/. af egentliga Sveriges, samt
från Skåne, Upland och Östergötland. Allmogens skattekontingent
var enligt den vanliga kontributionsmetoden ungefär dubbelt så stor
som adelns, civil- och inilitärbetjentes eller städernas; presterskapet
1 Liksom förf. omnämnt, att den gamle riksmarskalken J. G. Stenbock
motsatte sig kontributionens fördubbling 1T04, så hade det äfven förtjent att
framhållas, det kongl, rådet Carl Gyllenstjerna kraftigt bidrog till att förhindra det
kontributionen 1710 äfven för allmogen gjorde» dubbel. Jfr Rådsprot. 3 och 22
jan. 1710.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
