Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
dlfvebslgter ooh granskningar
en soldat ansågs gå till omkring 46, för en ryttare till omkring 57
dal. s. in., och från många håll klagades öfver att befälet förde med
sig i qvartercn ett alltför stort autal hästar och drängar. I Skåne
ansågs kostnaden för inqvarteringen för ett hemman stiga till det
tredubbla beloppet af dess ordinarie utskylder, och mau fick där till och
ined bevitna, huru åbou, som måst slagta sin boskap och ge sitt foder
åt iuqvarteringens hästar, genom tiggeri nödsakades söka föda åt sig
och sina objudna gäster. Föret 1715 påbjöds en inqvarteringshjelp
och under de följande åren gjordes andra försök att fördela bördan.
Den lindring, som stundom åstadkoms genom raqvarteringskostnadens
afkortning på andra gärder och skatterestantier, var ej särdeles
betydande, då bonden ofta nog redan var så utblottad, att
skattskyldigheten i hvad fall som helst ej kunnat fullgöras, ja, att han stundom
fann sig oförmögen att vidare bruka sitt hemman, som sålunda råkade
i ödesmål. Betecknande är, hvad från peståren berättas, att man på
somliga ställen ej ogerna sett pesten i byn för att slippa den ännu
mer fruktade inqvarteringen; och allmogen vitnade sjelf i sina
riksdagsbesvär 1719, att de föregående årens starka inqvartering varit
vida svårare än alla kontributioner och utlagor.
Härtill kommo de ökade besvär, som orsakades vid truppernas
marsch genom landet och vid forslandet af spanmål till
kronomagasinen, då anspann och körslor måste utgöras och bönderna ofta nog
fingo hästar och vagnar förderfvade eller drängarne qvarhöllos vid
armén som trosskuskar. Dessutom klagades flerstädes öfver de
inhemska soldaternas brutala uppförande, hvaraf ingen rättelse, endast
ökad kitslighet i behandlingen stod att vinna genom att draga saken
inför de i detta afseende skamligt partiska krigsrätterna. Förf.
ådagalägger genom framdragande af flere upprörande fakta (sid. 61—66),
att de Bvetiska trupperna i många fall farit fram föga bättre än en
främmande soldateBk, och ßådet, som upprepade gånger gaf sitt
erkännande af det berättigade i klagomålen öfver knektarnes våldsbragder,
sökte hjelpa saken genom en förordning, att afdömandet af sådana mål
skulle från krigsrätterna förläggas till vanlig domstol. Slutligen lades
ock sten på bördan genom underhållet af en mängd utländska
krigsfångar, som hemförts och fördelats på de olika orterna, äfvensom
genom de delvis frivilliga, men af barrahertigheten föreskrifna bidragen
till understöd åt flyktingar från Östersjöprovinserna och svenska
fångar i Ryssland.
I sanning! Man kan mindre förvåna sig öfver, att allmogen
under det oerhörda trycket af alla dessa bördor en och annan gång
visade sig motspänstig och att missnöjet på några ställen tog sig
uttryck i mindre, snart qväfda oroligheter, än man måste beundra
det tysta tålamod och den storartade offervillighet, hvarmed
undersåtare i allmänhet gjorde sitt bästa att efterkomma styrelsens hårda,
stundom omenskliga kraf. Härvid är det en sorglig omständighet att
nödgas erkänna, det de förvaltande ämbetsmännens handlingssätt, sä
högres som lägres, ingalunda alltid varit fritt från egennytta och orätt
handhafvande af allmänna medel. Därpå lemna de flera gånger för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
