Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
key-äbebg, om xonunga- och tbonföljabeval
47
Förf:s planläggning är den, att ämnet indelas efter fyra
tidrymder, mellan hvilka tidpunkten för MELL:s tillkomst — hvarigenom
valriket infördes, årtalet 1544 — då arfriket återställdes, och tiden
for nuvarande successionslagars antagande ligga som gränspunkter.
För de äldre tiderna har förf. accepterat (dock med reservation s. 11)
Fahlbecks bekanta åsigter om kronans ursprungliga ärftlighet, om den
föregifna starastriden (hvilken förf. träffande sammanställer med
Rosornas krig i England) och om en slutlig kompromiss mellan
landskapen, hvaraf brottstycken skulle finnas qvar i VGL:s Retl. B. Anm.,
som i hufvudsak delar denna uppfattning, hemställer dock, huruvida
icke tidpunkten för den antagna kompromissen borde flyttas från
Erik den Heliges död till året 1172, då Knut Eriksson »fick riket
med ro»; ty striden mellan landskaperna synes hafva gifvit prägel
ännu åt kriget efter Karl Sverkerssons blodiga död (se Olaus Petri,
s. 65, Klemm. ed.), och först efter 1172 äro dess sista spår utplånade.
Af stort intresse är förf:s analys af Retl. B. & 1 (s. 10 f.); han
påpekar, att dess stadganden beröra blott Svear, Ost- och Vestgötar, d.
v. s. just de i täflingsstriden framträdande folken; förf. sluter däraf,
att lagbalken är en kompromiss, som ger Svearue rätt att välja
konungen, men mot denna rätt ställer Götafolkens nyskapade rätt att
hylla den valde, af hvilken rätt senare uppstod eriksgatan.
Då förf. (s. 3) uppgifver, att Anund Jakobs konungaval är det
första som sägnerna omtala, så har han förbisett sagans1) —
visserligen betviflade (Strinnholm IV. n. 948) — berättelse om tinget, som
bortkörde Styrbjörn och i hans ställe valde konung Erik en medregent.
S. 12 f. har förf. återupptagit Lagerbring^ och Reuterdahls åsigter,
att UplL. i fråga om konungavalet öfverensstämmer med MELL, enär
redan där skulle vara stadgad alla lagmännens närvaro på valtinget
vid Mora. Det är bekant, att Schlyter (præfatio till MELL, n. 2
till p. Lxxix äfvensom i Jur. afh. II, 276—281) med skärpa
uppträdt däremot och påvisat, att de audra lagmännens dom, som i fl.
I omtalas, måste hänsyfta på eriksgatan. Det ser ut, som hade förf.
tagit allt för liten hänsyn till Schlyters bevisning, ty han upptager
den icke till vederläggning, och något nytt skäl för den gamla åsigten
har han ej mäktat frambära. Nog är det högst oantagligt, att
Uplän-dingarne skulle hafva i sin egen lag afsagt sig ett uteslutande
præ-rogativ, som strax förut uttryckligen varit dem tillförsäkradt i den
nya Vestgötalagen. Man får ej tolka UplL. efter VGL., säger förf.;
på s. 10 har han emellertid sjelf så gjort, då han upplyser ordet
Svear i VGL:s Retl. B. genom hänvisning till UplL:s Konungabalk.
Schlyters uppfattning ger ett mycket godt sammanhang mellan UplL.
och VGL., hvilket ock är helt naturligt, då dessa lagar (den yngre
VGL.) äro nästan samtidiga. Mellan UplL. och MELL däremot ligga
50 år, och — hvilket noga måste observeras — under denna
mellanperiod inföll 1319 års vigtiga præcedensfall. Förf. förklarar riktigt
proceduren 1319 därmed, att man måste för tillfället undvara eriks-
’) Styrbjörns saga, ge Fornmannn aögur (1830) V, 246.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
