Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
öfversigten och granskningar
process i förhållandena emellan tvenne eller några få makter (t. ex.
Ryssland, Preussen och Sverige) med sidoblickar, i den mån hans
källor det medgifvit, på deras förbindelser med andra medlemmar af
det europeiska statssystemet, så skulle hans framställning otvifvelaktigt
fått en mera helgjuten karaktär och tillika hans hufvudsakliga källor
blifvit begagnade i vidsträcktare mått. Därigenom skulle hans arbete
åtminstone i denna del kommit att utgöra en bred och fast grundval
för ytterligare forskningar.
I stället har förf. tagit till sin uppgift att behandla en politisk
»fråga», som i den form, hvari han uppstält den samma, knappast
kan sägas hafva varit aktuell under den skildrade perioden. Den
europeiska diplomatien vid midten af adertonde århundradet vet icke
af någon nordische Frage i den meningen, att Sverige och Ryssland
täflat om besittningen af Finland, eller att detta sistnämnda lands
befolkning sträfvat efter att grundlägga eu politisk autouomi under de
båda makternas inbördes rivalitet. Också har förf. i den väsentliga
delen af sin framställning nära nog lemnat hela sin »nordiska fråga»
å sido för att först i slutorden återkomma till några allmänna
betraktelser, som anknyta sig till det i inledningen gifna uppslaget.
Han har icke förmått visa, att ofvan antydda tendenser verkligen
utöfvat inflytande på makternas inbördes ställning eller de inre svenska
partiernas hållning. Därför taga sig hans betraktelser mera ut som
oväsentliga tillägg, hvilka störa den objektiva uppfattningen af
tilldragelserna, än som nödvändiga Blutsatser af den föregående skildringen
och sammanfattande belysningar af utvecklingens gång. Man förnimmer
rösten af en patriotisk finne från Fredrikshamnsfredens och
Borgå-landtdagens storfnrstendöme, men man skulle hellre i en vetenskaplig
utredning hafva lyssnat till den från hvarje bihänsyn frigjorde forskaren,
som förstått att med källornas tillhjelp vederbörligen betona de
verkliga driffjädrarne i de invecklade förhandlingarna och intrigerna å
ömse sidor.
Det bör likväl erkännas, att förf. synbarligen bemödat Big om
oväld och icke på den historiska noggrannhetens bekostnad letat efter
hårdragna bekräftelser för sina egna teorier. Han medgifver, att
Rysslands politik under dessa år ingalunda bestämdes af lusten att
tillskansa Sig det svenska Finland, att det rådande hattpartiet i Sverige
icke heller arbetade på att bana väg för en revanchepolitik, slutligen
äfven, att de förespeglingar, som of svenske undersåtar nyttjades såsom
lockbeten för den ryska inblandningsifvern, alls icke bära vittnesbörd
om en vaknande sjelfständighetskänsla hos den specifikt finska
nationaliteten. Men dessa medgifvanden, som antingen direkt uttalas eller
otvetydigt framgå af den historiska berättelsens anläggning, stå dock
i uppenbar strid med det program, som betecknas af bokens titel och
resonnementerna i början och slutet. Detta program har emellertid
så till vida inverkat på den egentliga framställningen, att förf. icke
känt sig oförhindrad att gruppera deBB särskilda afdelningar omkring
en fast kärna af faktiska förhållanden, hvilkas förgreningar sedan
kunnat följas åt olika håll. Om den förmenta »nordiska frågan» icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
