Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
ofver8iqtkr och granskningar
slags internationell karaktär och motarbetades i Petersburg af andra
riktningar, som med eller utan skäl föregåfvo sig representera ryska
intressen. Holsteinska hertigens anhängare & ömse sidor understödde
hvarandra, och det är därför knappast riktigt, om inan betraktar dem
i Sverige såsom obetingadt hängifna Ryssland, så länge de kunde,
såsom under Peter den store och Katarina I, till viss grad räkna på
ryska regeringens medverkan. Emellertid utvecklade sig ur alla dessa
intriger hvarjehanda öppna och hemliga förbindelser emellan de ryske
ministrarne och svenske statsmän. De förre lärde sig egentligen
genom beröringen med de senare att begagna sig af de hjelpmedel,
som den svenska statsförfattningen erbjöd för främmande
inblandningar.
Det är särskildt intressant att af de fragmentariska underrättelser,
som ännu finnas att tillgå, få någou föreställning om det sätt, hvarpå
den ryska diplomatien efter åtskilliga skiftningar kom att narraa sig
Arvid Horn och hans vänner. Sannolikt skulle en närmare
utredning däraf i mycket förändra de åsigter, som hittills hos oss varit
gängse om Horns person och politik.
När Michael Bestusjev efter freden i Nystad anlände till Sverige,
synes han till en början hafva betraktat Horu och de öfrige
»republikanerna», anhängarne af den nva regeringsformen, med ett visst
misstroende. Han tillskrifver dera, på grund af deras förbindelser med
österrikiske och engelske ministrarne, den vidtgående afsigten att
återupprätta kalmarunionen, en plan, som icke kunde vara gagnelig
för Ryssland eller hertigen af Holstein. Snart erfor han dock, att
deras egentliga intresse bestod i att motarbeta konungens sträfvanden
efter utvidgad makt, och han trädde därför snart i ett förtroligt
förhållande till dem. Vid 1723 års riksdag försäkrade någon af de
förnämste riddarhusledamöterna den ryske ministern, att om presterna
och borgarna hade bifallit bondeståndets förslag till konungens förmån,
så skulle adeln hafva sprängt riksdagen och affärdat en deputation
till kejsaren ined anhållan om hans beskydd, enar enligt 7:de artikeln
i Nystadstraktaten han vore fnrpligtad att upprätthålla Sveriges
regerings/orm. Det torde vara första gången, som denna beryktade
artikel åberopades med en sådau tolkning, och det just af svenske
partimän. Bestusjev afgaf äfven till kanslipresidenten Horn i kejsaren»
namn en förklaring i samma syfte och säger sig hafva så väl af denue
som af andre »patrioter» mottagit de varmaste tacksägelser for »denna
stora nåds ’. Däremot afböjde de »välsinnade» kejsarens anbud att
sända en rysk flotta för att genomdrifva hertigens af Holstein
utropande till svensk tronföljare2. Emellertid afslöts den bekanta
allianstraktaten uf år 1724 emellan Sverige och Ryssland. Bestusjevs
efterträdare, grefve Goloviu, som först efter Peters död tillträdde sin
post, såg sig föranlåten att uppträda emot Horns bemödanden för den
hannovcrska alliansen, ehuru utan framgång. Furst Vasilij Lubitsch
1 Såsom bekant, protesterade likväl stora sekreta deputationen vid denna
riksdag emot den ifrågavarande tolkningen.
1 Soloviev, XVIII, sidd. lit) ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
