Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
daniei.80n, die nokdische fraoe
63
Dolgorukij, som gälde för att varn en vida skickligare diplomat,
sändes därför under 1726 års riksdag till Stockholm för att
upp-hjelpa saken. Han sökte vinn» Horn genom enskilda föreställningar,
artigheter mot hans fru in. m. Alla hans ansträngningar voro likväl
fruktlösa, och till slut nödgades han föreslå sin regering att genom
rustningar vid gränsen åstadkomma en partihvälfning i Sverige och
Horns störtande. Hertigen af Holstein, som vid denna tid utöfvade
stort inflytande i Petersburg, var också mycket ifrig for sådana
åtgärder. Men han motarbetades af Mensjikov, som till och med i
hemlighet lofvade svenske ministern att icke låta trupperna marschera
och begärde svenskt understöd, i fall han efter kejsarinnans död skulle
råka i fara ’.
Då Horn sedermera åter blef oense ined konungen, närmade
lian sig Golovin, i början af 1728. Följande år förklarade Horn för
honom, att ett fullt vänskapligt förhållande emellan de båda rikena
kunde upprättas, om Ryssland ville betala Sveriges holländska skuld.
Horn lär äfven hafva låtit förstå, ott han väntade någon godtgörelse
för sitt eget besvär2. I sin första depesch till kejsarinnan Anna
(1730) kunde Golovin meddela, att Horn verkligen hållit till godo
med 5,000 dukater, ehuru hau icke mottagit dem sjelf, utan genom
sin fru och under edligt löfte om strängtiste förtegenhet. Han lofvade
till gengäld att arbeta på befästandet af vänskapen emellan rikena
och »upprätthållandet af jämnvigten emellan konungen och hertigen
uf Holstein, såsom det anstode en sann patriot». Det oaktadt ansåg
Golovin sig böra hindra Horns val till landtmarskalk vid 1731 års
riksdag och beklagade sig därefter öfver hans tvetydiga uppförande8.
Ännu i början af 1734 års riksdag ansågs Horn såsom Rysslands
motståndare af Michael Bestusjev, som återvändt till Stockholm 1732.
Men när Gyllenborg och hans parti bröto med Horn, ändrades äfven
den senares ställning tiH Ryssland4. Under första hälften af år 1735
kunde Bestusjev berätta, att Horn visade sig mycket artig och
öppen-hjertig; »jag bemödar mig på allt sätt att vinna honom for den ryska
sidan». Alliansen med Ryssland förlängdes, och efter riksdagens slut
lofvade Horn formligen att icke utlysa en urtima riksdag, men utbud
sig Rysslands understöd för sina nnhängare, när den lagtima skulle
sammanträda. 1 april 1737 öfverlemnade Bestusjev på sin regerings
befallning »rika gåfvor» till Horn, som länge pmtade emot att taga
dem, men till slut lät sill »hofmästare» under hvarjehanda
försigtighetsmått afheinta dera. Sedan den tiden var Horn Rysslands
pålitlige vän. Bestusjevs förtroende till den dåvarande svenska regeringen
gick så långt, att han förklarade sig handla enligt dess egna
önskningar, då han tillstyrkte sitt eget hof att uppsnappa Sinclair och
»enlevera honom såsom spion». Horn fortsatte äfven efter sitt utträde
nr rådet sina förbindelser med Bestusjev. Sålunda tillstyrkte hau
1 Soloviev, XIX, »idd. H2 ff.
3 Soloviev, ibid. »idd. 227 ff.
3 Soloviev, ibid. »idd. 366 ff.
♦ Soloviev. XX, »idd. 47 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
