Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alin, den 8vznsk-n0bska unionen
73
1814)» beaktas. Den visar, liksom det på denna framställning byggda
»Projekt till K. Majrts nådiga förordnande, huru med emottagandet
och provisoriska styrelsen af Norge förhållas skall», att man
omedelbart efter freden i Kiel och sålänge man ännu hoppades, att Norge
skulle passivt underkasta sig KielfredenB bestämmelser, å svensk sida
gick ganska långt i amalgamationsplaner, ehuru det gamla löftet om
egen representation med lagstiftnings- och beskattningsrätt vidhölls.
Dessa aktstyckens författare var ock den ende af de sedan med
stortinget underhandlande kommissarierna, som lyckades i någon mån
vinna Engeströms bifall. Han synes till en början eller före sin
vistelse i Norge hafva varit Engeströms meningsfrände i fråga om
Norge. — En synnerligen vigtig del af aktsamlingen är ock de
handlingar, som röra Björnstjernas, Boves och Wirséns uppdrag att
som kommissarier underhandla med Norges regering och riksdag.
Detta uppdrag förskref sig från en tid, då Karl Johan ännu tänkte
sig att med förbigående af det svenska statsrådet ensam ordna den
norska frågan. Sättet, hvarpå han ville bringa saken till slut,
upplyses af här meddelade instruktion för nämnda herrar. Han ville genom
öfvertalning och hot förmå Norges regering och storting att
omedelbart erkänna Karl XIII och vidare förmå dem att bedja konungen
utnämna personer med uppdrag att i hans namn deltaga i norska
grundlagens omarbetning. Det är bekant, huruledes revisionsfrågan
genom Wirséns och Adlercreutz’ ingripande kort därefter bragtes in
i det svenska statsrådet eller svenska regeringen. Dessförinnan
afsände emellertid Karl Johan ett nytt ombud till Norge,
expeditionssekreteraren Valerius. Om hans görande i Kristiania före ankomsten
af regeringens kommissarier, hvilkas sekreterare han blef, kände man
förut intet annat än den af Rydin delvis och af Nielsen fullständigt
meddelade promemoria, som synes haft till syfte att sätta
kommissarierna eller en af dem in i ställningen och föreslå de för ett lyckligt
resultat lämpligaste åtgärderna. Här meddelas nu konungens
förordnande af den 5 sept. 1814 för Valerius »att begifva sig till Norge
för att därstädes verkställa de kansligöromål, hvilka kunde blifva
honom af H. K. 11. kronprinsen uppdragna». Arten af dessa
kansligöromål upplyses indirekte genom den vigtiga bilagan N:o 70, jämförd
ined Björnstjernas bref af d. 10 sept. till v. Essen ’. Af det senare,
som förmodligen blifvit fullföljt den 11 sept. och först då eller senare
afslutadt, inhemtas, att »Valerius försett redaktören för Tiden, pastor
Wulfsberg, med materialier angående de förändringar, som den norska
grundlagen skulle kunna undergå», och att »Wulfsberg skulle utgifva
dem i sitt namn och söka göra dem populära". I Bil. 70 meddelas
ett bref från Björnstjerna till Wulfsberg af d. 11 sept., i hvilket han
tillställer denne några anmärkningar vid norBka grundlagen att tjäna
till ledning vid den norska opinionens bearbetande. Dessa
anmärkningar sägas vara helt och hållet enskilda och ej för någon del
officiella, men uppgifvas dock »kanhända hafva blifvit gjorda med
1 Hoi Nielsen, Bidrag 1812—1816, sid. 64.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
