Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
öfversiüter och gbanskninoab
Författarens uppfattning af riksakten är i hufvudsak densamma
som den vid 1859—60 års riksdag förfäktade, nämligen att den i
sig upptager blott sådana föreningsstadgar, som påkallade ständernas
medverkan, enär de medförde ändringar eller jämkningar i Sveriges
grundlagar, under det att norska grundlagen i de delar, som ej berörde
svenska ständernas konstitutionella rätt, var å Sveriges sida antagen
genom den svenske konungens bekräftelse och således behöll sin
gällande kraft utan ständernas medverkan, hvadan den icke häller utan
svenske konungens samtycke — det vill väl säga i svenskt statsråd —
kan lagligen ändras.
När konungen d. 15 dec. 1814 beslöt att sammankalla
ständerna med anledning af föreningsfrågan, synes man ännu hafva haft
for afsigt att endast »till riksens ständers antagande hemställa de
jämkningar i grundlagen, hvilka af föreningen med Norge blefve en
följd» (sid. 132), detta i enlighet med det förbehåll, som både
kommissarierna och Karl Johan gjort vid grundlagens antagande. Men
man kan icke säga, att K. Maj:t ännu d. 12 april 1815 intog samma
ståndpunkt, då han aflat till ständerna sin proposition »om de
konstitutionella förhållanden, som till följe af föreningen mellan Sverige
och Norge uppkommit», ty det är alldeles tydligt att genom denna
proposition har hela föreningsfrågan blifvit öfverlemnad till ständernas
godkännande.
Förf. omtalar, att det i början var meningen att till ständerna
öfverlemna endast vissa af den norska grundlagens paragrafer,
nämligen detu, »som motsvara eller stå i sammanhang med stadganden af
enahanda art i Sveriges rikes regeringsform». Att denna tanke icke
fullföljdes, anser han hafva berott därpå, att K. Maj:t tänkt sig, att
ständerna kunnat anse äfven andra paragrafer »stå i sammanhang ined
svenska regeringsformens bestämmelser», hvilket från författarens
ståndpunkt måste betyda: påkalla ändringur eller jämkningar i Sveriges
regeringsform. Men nu har K. Maj:t lyckligtvis omöjliggjordt en
sådan förklaring, för så vidt som däruti skall ligga att K. Maj:t
ansett någon del af Norges grundlag ega unionell giltighet utan
ständernas medverkan. Ty då han på ett annat ställe i samma proposition
säger sig »anse S§ 1, 6, 7 etc. af Norges grundlag egenteligen
omfatta de ämnen, som för båda rikena äro gemensamma», så ligger ju
tydligen häri en förutsättning, att ständerna kunde anse andra
paragrafer gemensamma, och detta måste således hafva varit grunden till
att hela Norges grundlag till ständerna öfverlemnades. Framgår detta
redan af orden, sådana de nu stå, blir det ännu mera ögonskenligt,
om man laser det i franska konceptet närmast föregående utstrukna
stycket: »Le Roi na pas crü devoir ni pouvoir indiquer aux États
Généraux la marche tléterminée ti suivre pour leur décision sur la
constitution Norvégienne ci-jointe». Att dessa ord blifvit utstrukna
måste haft sin grund däri, att konungen dock önskade, att ständerna
skulle taga fasta på K. Maj:ts fingervisning med hansyn till hvilka
paragrafer borde anses gemensamma. Däruti kan i själfva verket icke
hafva legat något annat eller mera, då K. Maj:t i propositionen talar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
