Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SVENSK-NOBSKA UNIONEN
85
om rikets ständer såsom »utöfvande deras rätt att yttra sig öfver
Norges grundlag» och slutligen »öfverlemnar denna vigtigo fråga till
rikets ständers lugna och eniga beslut, säker att de i hela dess vigt
och omfattning inse och bedöma densamma». Ar det ett rimligt
antagande, att K. Haj:t skulle hafva tänkt sig någon enda paragraf
i Norges grundlag utan ständernas medverkan giltig sora
förenings-bestämmelse, då han till dem öfverlemnar hela grundlagen och säger
sig vara säker, att de skola bedöma denna vigtiga fråga i hela dess
omfattningt
Det är sant. att propositioneu ined uttrycken »de gg af Norge»
rikes grundlag, som stå i sammanhang med stadganden af enahanda
art i Sveriges regeringsform» och »de gg af Norges grundlag, som
egentligen (principalement) omfatta de ämnen, som för båda rikena
äro gemensamma», synes hafva menat samraa sak. Men skulle häruti
ligga, att andra paragrafer, som icke egentligen omfattade gemensamma
ämnen, men dock omfattade gemensamma ämnen, redan voro utan
ständernas medverkau giltiga som unionsbestämmelser, då måste en
så besynnerlig tanke hafva varit tydligen utsagd, i synnerhet sora den
strider mot propositionens öfriga delar.
Det är ock otänkbart, att K. Maj:t kunnat anse den svenska
statsmakten såsom Bådan ega en afgörande rätt öfver Norges grundlag,
på summa gång sora han förklarar, att »vid bestämmande af folkens
gemensamma rättigheter en fullkomlig jämnlikhet borde detn emellan
upprättas», och att »afsigten ej borde eller kunde vara, att någotdera
folket inkräktade öfver det andras beslut en egenmäktig pröfning».
I själfva propositionens öfverskrift måste enligt vanligt
språkbruk uttrycket »konstitutionella förhållanden» vara liktydigt med
»unionsförhållanden» eller »gemensamhetsförhållanden», ehuru visserligen
ännu kan ligga bibetydelsen af sådana förhållanden, som fordrude
jämkningar i Sveriges regeringsform, då ju euligt K. Maj:ts
uppfattning just dessa voro gemensamma. Meu kan denna sekundära
betydelse ännu ligga i K. Maj:ts proposition, så är deu däremot otänkbar
i riksakten. Tv konstitutionsutskottet ansåg, och samtliga stånden
vedertogo, att »de förhållanden, som till följe af föreningen mellan
Sverige och Norge uppkommit, väl i det afseendet vore
konstitutionella, att de bestämde vilkoren för bägge rikenas förening under en
gemensam styrelse, men ej af den egenskap, att de, såsom i något
afseende medförande ändring i grunderna för någotdera rikets inre
samhällsförening och styrelse, till deras bestämning behöfde vara
underkastade det behandlingssätt, som den svenska grundlagen för
afgörande af grundlagsfrågor föreskref». Då utskottet därjämte föreslog
och riksens ständer beslöto »att en särskild riksakt till bestämmande
af de konstitutionella förhållanden, som till följe af föreningen mellan
Sverige och Norge uppkommit, måtte upprättas», så måste dessa i
själfva riksaktens titel nu stående ord vara liktydiga med »Riksakt
till bestämmande af vilkoren för bägge rikenas förening».
Till yttermera visso säger riksaktens egen ingress: »Alltså hafva
vi, lagliga ombud för Sveriges och Norges inbyggare, ej trott oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
