Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
ökversigter och granskningar
sänd» en stor del nf den danska flottan och en mängd trupper och
lifsmedel till Norge. Karl XTI:s anfall på Norge 1716 har utan
tvifvel mer än något annat gjort, att fiendernas planer mot Sverige
1716 misslyckades.
Tsaren förde äfven underhandlingar med konungarne i Preussen
och England i afsigt att förmå dem att deltaga vid en landstigning
i Skåne. Dessa underhandlingar ledo dock genom tsarens
samtida inblandning i Mecklenburgs inre förhållanden. I sin ifver att
kunna så snart som möjligt realisera sin plan skyndade han sig att,
innan ännu underhandlingarna med andra makter angående
landstigningen ledt till någon öfverenskommelse, inlåta sig i nära förbindelse
med hertig Karl Leopold af Mecklenburg, med hvilken han ock lät
i början af 1716 förmäla sin brorsdotter Katarina Ivanovna. Genom
denna förbindelse fick tsaren tillåtelse ntt i Mecklenburg samla och
inqvartera de trupper, som han ämnade använda till en landstigning
i Skåne. Förbindelsen med hertigen var dock ett politiskt misstag.
Den mecklenburgska adeln, som låg i strid med sin hertig, fruktade,
att denne skulle begagna sig af de inqvarterade ryska trupperna för
att qväfva all opposition. Dunkla rykten om tsarens äregiriga och
vidtgående planer utspredos och antogo snart formen af kategoriska
påståenden, såsom att talet om en landstigning i Sverige blott var
en förevändning, att tsarens egentliga mål var att blifva medlem af
Tyska riket och få tillfälle att inblanda sig i dess inre angelägenheter
samt att han. just under det han låtsade sig göra förberedelser till
en landstigning, i hemlighet förde underhandlingar med Karl XII om
en separatfred. Tsarens uppförande var för öfrigt sådant, att dylika
rykten lätt kunde uppkomma och vinna förtroende. Han lofvade
hertigen af Mecklenburg bedrifva saken så, att Wismar efter dess
snart väntade kapitulation öfverlemnades åt honom, och då fästningen
kapitulerade sände han dit trupper och fordrade att få inlägga
garnison i densamma jämte de makter, som tvungit fästningen till
kapitulationen. Denna begäran tillbakavisades dock bestämdt af den
danske generalen Dewitz, men hans oförsyntn fordran uppväckte stort
misstroende hos hans allierade. (Jenom sin inblandning i
Mecklenburgs inre angelägenheter kom han i spändt förhållande till kejsaren,
konungen i Preussen och flere tyska furstar.
Allt sedan slutet af år 1715 hade fråga varit å bane oin ett
personligt sammanträffande mellan tsaren, Fredrik IV och Fredrik
Vilhelm, då närmare öfverenskommelse om landstigningsplanen skulle
träffas. Ett dylikt sammanträffande egde först rum mellan tsaren
och Fredrik Vilhelm i början af maj 1710, då den senare förmåddes
till några medgifvanden, som kunde blifva af vigt för verkställandet
nf planen i fråga, men till någon aktiv medverkan kunde hatt ej
öfvertalas. Något senare möttes tsaren och Fredrik IV i närheten af
Hamburg, där dessa båda monarker öfverenskommo att företaga en
landstigning i Skåne samma år. Traktaten härom slöts i Altona,
och tsaren lofvade att deltagn i företaget med 40 bat. inf. och 2
eller 3 dragonregementen, hvarjämte han sade sig samtidigt med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
