Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
öpver8iqtbr och gran8kn1nqar
Af hvad sora sedan 1886 utgifvits innehåller den 8:de delens
andra häfte blott bilagor till 1734 års protokoll. Att här redogöra
för häftets innehåll, lönar ej mödan, då bilagor naturligtvis böra
behandlas i sammanhang med protokollen, och 1734 års protokoll ej
innehållas i de delar, med hvilka vi nu hafva att sysselsätta oss.
Endast det må anmärkas, att bland dessa bilagor finnas tvänne
memorial af Esbjörn Reuterholm, hvilken sedermera spelade en så
framstående roll såsom en af Mösspartiets förnämste män. Reuterholms
politiska bana började egentligen 1760, men dessa memorial visa,
att han redan 1734 leddes af idéer, för hvilka han längre fram ifrigt
kämpade. Han uppträdde nämligen sedermera — så ofta ej
partilidelse och hans despotiska lynne förblindade honom — såsom en
oblidkelig fiende till byråkratiskt förtryck och godtycke, bland annat
när det yttrade sig i religiösa förföljelser (det Rutströmska målet),
och i dessa memorial lade han sig nu ut för tvänne finska officerare.
Ericsson, hvilka jämte sina familjer och meningsvänner blifvit för
kätterska åsigter dömda till landsflykt.
Delarne 9—11 innehålla fullständigt riddarhusprotokollen med
bilagor för 1738—9 års riksdag. Denna, under hvilken Hattarne grepo
makten för att sedan i öfver 20 år behålla den, är visserligen förut
till sitt hufvudsakliga förlopp bekant genom Geijers, Malmströms och
Fryxells skildringar, men huru förtjänstfulla dessa än äro, måste det
dock anses såsom en oskattbar fördel att nu tack vare föreliggande
publikationer tillfälle för en hvar står öppet att ur en så vigtig källa
sora det förnämsta ståndets protokoll inhemta en omedelbar kännedom
om ifrågavarande vigtiga kris. Man gör sig i allmänhet den
föreställning, att förhandlingarna på riddarhuset under denna riksdag
voro i hög grad stormiga. Detta bekräftas också af protokollen
nämligen för de tidpunkter, då de stora politiska frågorna bragtes under
behandling, men det var så långt ifrån, att ståndets öfverläggningar
blott upptogos af sådana, att t. o. m. den mesta tiden, då såsom
ulltid under frihetstiden, användes på ekonomiska och personliga frågor
samt rena förvaltningsärenden, och vid dessas behandling röjde sig i
allmänhet ej någon hetsighet. Man kan därför läsa stora stycken af
protokollen utan att af dera få någon föreställning om, huru upprörd
sinnesstämningen i själfva verket var, och särskildt är detta fallet med
protokollen från riksdagens första månader, innan de egentliga
verkstäderna för det politiska arbetet vid riksdagen, det sekreta utskottet
och de sekreta deputationerna, blifvit färdiga ined sina utlåtanden.
Alldeles saknades dock ej häller då våldsamma utbrott. Det är bekant,
att själfva landtmarskalksvalet (maj 1738) försiggick under en häftig
upphetsning, föranledd däraf, att drottningen genom sitt personliga
inflytande sökte hindra C. G. Tessins val, hvilket emellertid blott
hade till följd, att han erhöll en öfvervägande majoritet. I
protokollets framställning af valet finnes dock intet som häntyder härpå,
om ej möjligen, att däri särskildt anmärkts, att vid valets
tillkännagifvande för konungen äfven drottningen förklarade »sitt nöje öfver,
att en så god patriot vore väld,» särat i nåder tillstadde Tessin »att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
