Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIDRAG TILL VISTEBBOTTKNS ÅLDBE KULTURHISTORIA 29
Härefter anföres, hurusom äfven i goda år erfordras tillförsel af
flere tusen tunnor spanmål, i fall de icke skulle af hunger
omkomma, och ehuru tillförsel skedde såväl ifråu sjöstäderna som
af adeln, skulle detta dock icke förslå, om icke landets egna
handelsmän besökte Stockholm, Nyköping, Norrköping och andra
städer och därifrån hemförde spanmål. »Alldenstund, högborne
herr kansler,» fortsätta de, »vi görligen se, att den mutation och
nya handelsordning synes vara kronan för utlagor jämte vid oss
skadlig och så förorsaka en stor hungersnöd och dyr tid i vår
landsort samt alla våra varors förakt, såväl som ock fattiga
allmogens besvärliga resande till marknadsplatserna, äro vi
fördenskull till det ödmjukaste bönfallandes till E. H., att E. H. ville
gunsteligen anse vårt lands lägenhet och gunsteligen förhjelpa
oss hos H. K. M. att icke någon olägenhet må oss påkomma,
utan att våra landsprivilegierade köpmän må blifva vid den
vanliga fria handel där i landet samt seglation till Stockholm och
andra sjöstäder».
Till konungen afsändes från Bygdeå och Löfångers socknar
ett särskildt ombud, Lasse Olsson, till fots vandrande den långa
vägen till hufvudstaden. Af dennes skriftliga supplik till
rikskansleren får man en åskådlig framställning om allmogens
trångmål på grund af den nya handelsordningen
»E. H., gunstige herre, herr kansler, på det ödmjukaste och
tjenstvilligaste bedjandes, att E. H. nådeligen ville vara mig
fattige långgångande man en gunstig herre och befordrare, att
jag kunde bekomma ett nådigt och gunstigt afsked och svar hos
H. K. M. på de värf, som mina socknemän mig utskickat hafva,
hvilka värf H. K. M. oss munteligen lofvat och tillsagt hafver,
när H. K. M. genom vårt land förreste, nämligen att vi kunde
få en liten stad uti vår socken, såsom supplicatet, H. K. M. uti
underdånighet tillstäldt, utvisar, ty hvar det blifver oss förment,
blifver vår socken i grund förderfvad, och är vår socken en med
de största där i Västerbotten; ty oss är förbudet, att vi icke en
pennings värde få föryttra utom i staden (Umeå) och dit hafva
1 Ännu år 1641 framlägga aamma socknemän ain klagan inför K. M. öfver
att dem vore pålagdt att föra sitt gods 16 mila väg till Umeå stad, »hvilket
dem är omöjligt både för långa vägen, sedan ock att de intet äga mer än en
häat på mantalet, därmed de ock måste skjutsai, hvarför de anhålla om att få
en marknad i Ratan. Regeringens svar är af den 19 okt. samma år, hvari säges,
att K. M af andra rikets angelägenheter vore förhindrad att nu taga denna sak
i öfvervägande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
