Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
E. W. B.
skola på prof och intill nästa riksdag få segla med läk ter,
spiror, bjälkar, sparrar och annat trävirke (dock sågbräder
undantagna) och med egna skutor till Östersjöprovinserna, Est- och
Lifland, Pommern, Wismar och Skåne och dädan hemta salt,
spanmål samt penningar, men inga andra varor».
I en senare resolution erhöll borgerskapet tillåtelse att till
Reval föra »alla varor här växa kunna» undantagandes tjära,
men annat än salt, spanmål och penningar fingo de icke föra
därifrån, hvaröfver dock borgerskapet klagar, då lin och hampa
vore för dem i och för fisket af största behof.
Ar 1672 begärde borgerskapet att befrias från tulls
erläggande för varor, som fördes till Lappmarken, men K. M.
resolverade att det icke kunde efterlåtas, »att K. M. uti dess rättighet
intet afgå må».
Genom en mängd sjöolyckor blef ock staden nästan alldeles
utblottad på folk, enär skeppsbesättningarna till största delen
utgjordes af stadens borgare och skattdragare. Staden förföll
ock därigenom i största armod.
Staden Torneå hade likasom Luleå och Piteå alltsedan freden
i Stolbova år 1617 haft förmånen att genom ryska köpmäns
mellanhand utan vidlyftigheter kunna erhålla åtskilliga vigtiga
handelsvaror, såsom lärft, lin och »andra så i staden som landet
nödtorftiga saker», men detta förvägrades dem nu merendels, säger
borgerskapet i sin supplik till K. M. i juni 1654. »Fördenskull
länder till E. K. M. vår ödmjuka bön, E. K. M. täcktes allena,
om icke muscoviterna, dock de kexholmska ryssar unna och
för-lofva att till oss med sina varor komma och därmed åter
proviantera». Men regeringens svar af d. 11 juli samma år blef:
»Ryska handeln får intet vidare än till Ulo stad sig extendera,
på det att allt slags landsköp samt hvarjehanda undanslef och
försnillande i kronans tull och rättigheter måtte förekommas och
betagas».
Samma år begärde staden att erhålla rättighet att segla
till Riga och Reval och andra under Sverige lydande orter,
»hvilket för vårt fiskeri å denna landsorten (som vårt yppersta
näringsmedel är) ganska af nöden är»; men denna ansökan
af-slogs. Ar 1660 beviljades dock staden i likhet med Luleå rätt
att segla till Reval x.
1 Först ander Frihetstiden år 1765 fingo Norrbottens städer Btapelfrihet,
men äfven detta skedde nnder lifliga protester från Stockholms borgerskap* sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
