Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIDRAG TILL VÄSTERBOTTENS ÄLDRE KULTURHISTORIA
37
svåradt genom en onatnrlig handelslagstiftning, sökte vid allmänna
missväxter många af landets fattigare befolkning i flykten till
bättre lottade landsdelar en räddning undan hungersdöden.
Vi skola i det följande med ledning af i Riksarkivets
samlingar förefintliga urkunder lemna en skildring af de lidanden,
som i detta hänseende öfvergingo landskapet.
Ären 1614—18 voro svåra missväxtår. I en skrifvelse dat.
Torneå d. 30 nov. 1614 och stäld till fältmarskalken Jacob de
la Gardie heter det: »Och nu därtill med är detta landet kommet
uppå största fattigdom, i det att säden och årsväxten är all
slätt affrusen och förderfvad och största parten allreda äta bark
och skarn och se sig intet annat före än döden».
Underlagmannen Jacob Grubb skrifver d. 5 jan. 1616: »Uppå detta år
är mycket folk här i Västerbotten för stor hungersnöd förrest
till söder till Rombolandet (slättlandet) och där tjena och tigga
sin föda, såsom ock många hafva med allo öfvergifvit hus och
hem och flytt med hustru och barn». Likaledes var missväxt
år 1617 till följd af onaturlig hetta om våren. Också finner
man ödeshemmanens antal i Norrland detta år uppgifvas till
icke mindre än 484.
På 1630-talet led landet många missväxtår. Ett sådant
var året 1633. Borgmästare och råd i Piteå skrifva härom d.
14 maj 1634: »Och hafva vi uti denna stora dyra hungerstiden
ingen betalning af allmogen att förvänta, helst förty att mästa
parten af allmogen af hunger äro så forsmäktade, att de intet
förmå att arbeta och icke heller något af skogen och fiskeri
aflat». Samma år heter det i en allmogens besvärsskrifvelse:
»Kvarntullen anlaugande, att oss måtte lidelig förskonas, helst
emedan, det Gud sig öfver förbarme, fattiga, nödträngde för
hungersnöd hafva förtärt ynkelig, ja förskräcklig spis och
därigenom, hvilket Gud bättre, äro många menniskor i detta året
döda blefne och en stor del af deras åkrar måtte ligga osådda».
Ar 1638 d. 12 dec. skrifver landshöfdingen Stellan Mörner
till K. M.: »E. K. M. kan jag härmed på dét underdånigaste ej
låta förbigå den fattiga allmogens här i Västerbotten så i städerna
som å landet stora jämmer och kvidan öfver de mångfaldiga
olyckor och straff, som den allsmäktige Gud dem i detta år
hafver täckts låta öfvergå, såsom är först med den grufliga
missväxt på säden i landet, därom E. K. M. nogsamt tillförene är
adverteradt–-därföre nu hos de otålige fattige en sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
